Uppdrag gransknings beslut att tillsätta en egen, extern granskning av Gellert Tamas reportage ”Spelet om de apatiska barnen” var unikt.
Programmet från 2006 - som främst var en stenhård attack mot den statliga utredningen om barn med uppgivenhetssyndrom - hamnade i blickfånget efter en artikel i tidskriften Filter ifjol där två numera vuxna barn berättade hur de tvingats spela apatiska av sina föräldrar. Det gick emot det intryck som gavs i SVT-reportaget, att det inte fanns några belägg för att de apatiska barnen manipulerats.
På tisdagen offentliggjordes en sammanfattning av granskningen, som har gjorts av Johan Åsard, tidigare chef för TV4:s Kalla Fakta. Kritiken är svidande. Åsard ifrågasätter hela premissen för programmet. Han menar att det är fullt rimligt att frågan om huruvida de apatiska barnen kunde vara manipulerade togs upp av den statliga utredningen.
Uppdrag granskning om apatiska
Åsard konstaterar också att det finns flera sakfel i programmet som ger ett ”förledande intryck” och att viktig information saknas, det gör att tittaren inte får en ärlig möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.
Sammanfattningsvis kallar han programmet ”illa underbyggd granskande journalistik” som ställer sig ”till hundra procent på den ena sidan av åsiktskriget om de apatiska flyktingbarnen. Detta utan att egentligen bevisa någonting.”
Uppdrag granskning är ett prestigeprogram och reportaget om de apatiska barnen fick stor påverkan på frågan. Det hedrar Ulf Johansson, programmets ansvarige utgivare, att han tog steget att tillsätta en granskning och nu lovar att ta med sig dess synpunkter i det fortsatta arbetet
Men debatten om behandlingen av de apatiska barnen får inte ta stopp där. Än viktigare är det att gå till botten med hur tjänstemän och myndigheter agerat i frågan.
Socialstyrelsen ska vara ”Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg”. Men i frågan om de apatiska barnen verkar myndigheten ha tagit större intryck av dagsdebatten än forskningsläget. För sju år sedan strök man en mening i sin vägledning för vård av apatiska barn där det stod att vårdgivare skulle ”beakta” möjligheten att det handlade om manipulation.
Socialstyrelsens roll måste granskas
I Barnkonventionens Sverige verkar rädslan att bli utmålad som rasist ha varit större än viljan att ge de drabbade barnen vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. När Statens beredning för medicinsk och social utvärdering tidigare i år utvärderade diagnosen uppgivenhetssyndrom drog man slutsatsen att det inte finns något vetenskapligt underlag för den överhuvudtaget.
Frågan är hur många barn som tvingats spela apatiska och därmed fått sin uppväxt förstörd av den missriktade välviljan.
”Varför var det ingen som ingrep!”, undrade en gråtande Anahit Arakelyan, ett av de barn som medverkade i Filters artikel, när hon tidigare i år vittnade i Studio Ett om den tortyr hon tvingades utstå.
Svenska myndigheter är fortfarande svaret skyldigt.