Fackklubben på SSAB i Luleå valde Ulf Karlström till ordförande – väl medveten om att han även sitter i kommunfullmäktige för SD. Men häromdagen beslöt IF Metalls förbundsstyrelse i Stockholm att peta honom. Sverigedemokraterna anses bryta mot stadgans krav på att omfamna ”allas lika värde”, förklarade förbundssekreterare Martin Gunnarsson i Studio Ett.
Att Ulf Karlström har erbjudit sig att ställa sin post till förfogande så snart någon kan visa på att han gör skillnad på folk och folk, hjälper inte. För IF Metall – och LO – är det en principfråga. Det handlar om makt.
När Socialdemokraterna inte ens har stöd av hälften av LO-medlemmarna är den omhuldade facklig-politiska samverkan i fara. Enligt Sifo är det bara 38,8 procent i gruppen som föredrar S, och SD är näst största parti med 27,1 procent.
Tänk om medlemmarna som röstar på SD skulle börja kräva att LO behandlar deras parti på samma vis som S? Det måste stoppas. Därför har IF Metall och de flesta andra LO-förbund snickrat ihop en inte helt stringent policy: Sverigedemokrater får vara medlemmar, betala medlemsavgift och fungera som utfyllnad i medlemsrullorna. Men de ”är inte valbara” (med Gunnarssons ord) till förtroendeuppdrag.
Därmed kan en tredjedel av medlemskåren aldrig bli utsedd till kongressombud, och vara med och fatta beslut om sådant som det ekonomiska stödet till Socialdemokraterna och vilka personer som kan väljas till förtroendeuppdrag. I alla fall inte om de är partiaktiva. Listigt! Men knappast demokratiskt.
Under onsdagen presenterade LO:s ordförande, Susanna Gideonsson, en ”rekordstor” satsning på att stötta S i valet: 30 miljoner av medlemmarnas pengar skickas in i partiets valkassa, och dessutom bekostar facket utbildningar och programvara till ett värde av ytterligare 20 miljoner kronor.
Femtio miljoner kronor. Det är lika mycket som hela Moderaternas valbudget 2018.
Att någon organisation, företag eller person kan skänka så mycket pengar till ett enskilt parti luktar illa. Stora gåvor kommer med förväntan om stora gentjänster – och demokratin ska inte kunna köpas.
Men det luktar också desperation. Nu ska en halv miljon samtal ringas för att förklara för trilskande medlemmar att det visst ligger i deras intresse att rösta fram en socialdemokratisk regering igen. Tredje gången gillt!
Från stålverket intervjuades en upprörd IF Metall-medlem. Han var besviken över att ombudsmännen och styrelsen i Stockholm satt sig över medlemsdemokratin, och sa att ”folk kommer att lämna IF Metall här i Lule”.
Men vart ska de gå? För många medlemmar i LO-förbund finns inte något riktigt alternativ, om man vill vara facksansluten. Svenska fackföreningar har också getts en särställning av lagstiftaren genom exempelvis las och medbestämmandelagen. Det betyder att facken varken är eller kan behandlas som vilken förening som helst.
Det är hög tid att klippa navelsträngen mellan LO och S.