Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ungdomsrean - ett dyrköpt extrapris

Foto: Bertil Ericson / Scanpix

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

De flesta arbetslösa hittar ganska snart nytt jobb, speciellt ungdomar. Med stigande ålder ökar svårigheterna, allra helst för dem som är födda utomlands. Av de arbetslösa över 55 år har mer än hälften varit utan jobb mer än ett halvår, gränsen för att kallas långtidsarbetslös.

Men inte har regeringen Reinfeldt föreslagit sänkta arbetsgivareavgifter för alla 55-plussare för det. Inte heller för alla utrikesfödda, trots att invandrare generellt har högre arbetslöshetsnivå. Skälet är enkelt, det skulle kosta väldigt mycket och hjälpa väldigt lite.

När det gäller ungdomar har regeringen resonerat annorlunda, antagligen mest för att synas göra något åt ungdomsarbetslösheten. Hittills har man givit arbetsgivarna 12 procents rabatt på den totala lönekostnaden - genom nedsatt socialavgift - för anställda under 26 år.

Nu tänker regeringen traska vidare i rabattspåret. Alla anställda som inte fyllt 23 år förses med ytterligare extraprislapp - den enda socialavgiften blir 10,21 procent till ålderspensionen. Normalnivån är 31,42 procent på lönen. Och den ska nu slå till vid fyllda 25 år.

 

Ungdomsrean är dyr och ger liten effekt. De unga som har fullständiga gymnasiebetyg eller högskoleexamen må hoppa mellan timjobb, vikariat och projektanställningar, kanske i flera år, innan de landar fast på arbetsmarknaden. Men de är attraktiv arbetskraft även utan rabatt.

De ungdomar som inte har klarat grundskolan och inte mäktar fylla kunskapsluckorna på gymnasiets individuella program är inte ett dugg hjälpta av sänkta socialavgifter. Problemet är att arbetsgivarna knappt vill ha dem om de så får betalt.

Tonåringarna som har kommit in på vanligt gymnasieprogram, men hoppat av för att göra ingenting hamnar inte heller högt på jobbintervjulistorna för att de går att anställa lite billigare.

Så i stället för att sprida ytterligare 270 miljoner kronor, utöver de 15 miljarderna i dag, över alla arbetsgivare med unga anställda borde regeringen koncentrera resurserna till de arbetslösa som verkligen behöver insatser. Och de är dessvärre många. Unga som äldre.

Men det är inte grupper som behöver stöd. Det är enskilda människor.