Häromdagen kom skolverket med en analys som visar att friskolor oftare sätter högre slutbetyg än elevens resultat på det nationella provet. Var fjärde elev belönas på detta sätt. Samtidigt uppdagades att riskkapitalbolaget Attendos äldreboende i Växjö hänvisar gamla till blöjor när de vill gå på toaletten.
Men veckans verkliga sprängstoff är en ny opinionsmätning från Novus. Den visar på ett kompakt motstånd mot vinstuttag i skola, vård och omsorg bland svenska väljare. Bara tolv procent anser att vinstuttag bör vara tillåtna, och bland borgerliga väljare kräver hela 63 procent att all vinst ska återinvesteras.
Vänsterpartiet kunde inte önska sig en bättre fond till sitt utspel om ett vinstförbud i välfärden i Almedalen i går. Partiet är ensamt om en åsikt som har stöd långt in i Moderaternas väljarled.
Det är märkligt att det ser ut på det sättet. Sverige har världens mest avreglerade välfärdsmarknad. Ingen annanstans kan man starta friskolor, vårdcentraler och äldreboenden med så få politiska hinder.
Resultatet av denna privatiseringsrevolution talar sitt tydliga språk. Svensk skola, vård och omsorg har blivit ett Klondyke för riskkapitalbolag, och av löftena om bättre kvalitet och lägre kostnader har vi skattebetalare sett mycket lite.
Hittills har borgerligheten vägrat dra några slutsatser av detta dystra utfall. I stället låtsas man som att vi lever i den bästa av världar och att eventuella avarter försvinner av sig självt eller med hjälp av enkla kvalitetskontroller.
Men inom exempelvis skolans värld innebär denna koll ett växande berg av regleringar för att täppa till alla eventuella kryphål. Hur ser ett acceptabelt bibliotek ut? Gymnastikhall? Skolhälsovård? Till slut riskerar vi att få en överreglerad skola som är själva antitesen till den mångfald som valfriheten syftade till.
De borgerliga partierna måste ta frågan på betydligt större allvar än så. Valet står inte mellan vinstförbud över hela linjen och världens mest avreglerade välfärd. Det finns fler nyanser än så.
Till att börja med måste man skilja på vinstuttag och etableringsfrihet. Bara för att man ser fördelar med privata alternativ inom exempelvis primärvården och assistansbranschen behöver inte det betyda att man låter vem som helst starta en verksamhet var de vill och sedan skicka notan till skattebetalarna.
Det innebär att det offentliga tappar kontrollen över såväl kostnader som dimensionering. Det visar erfarenheten från såväl det fria vårdvalet som assistansbranschen och friskolegymnasierna.
Skolans värld lämpar sig varken för etableringsfrihet eller vinstintressen. Alltför stora samhällsintressen står på spel för att det offentliga ska avhända sig kontrollen över detta område.
Så skulle en borgerlig diskussion kunna påbörjas. Att regeringen vägrar se sprängkraften i denna fråga kan mycket väl kosta den valsegern 2014.