Där ideologin går in, går pragmatismen ut. Majoriteten i Stockholms läns landsting har drivit vårdvalet allt längre. De fungerande äldrevårdscentralerna i Hökarängen och norr om stan lades ner därför att de inte gick att foga in i valmodelllen. För renlärighetens skull fick bryggan mellan kommunens och landstingets ansvar stryka på foten. Och kostnaderna skenar.
Nu läggs alltmer krävande specialistvård ut på entreprenad. Expressens avslöjande om Ultragyn visar hur mekanismerna fungerar. De bonusdrivna gynekologerna på Sophiahemmet har registrerat diagnoser som gett kliniken så höga ersättningar som möjligt.
Om Ultragyn har gjort fel kan landstinget komma att kräva tillbaka en del av ersättningarna. Kräva tillbaka?
Det vittnar om hur godtroget systemet är.
Det vara dyrt att fuska
Det rimliga vore tydliga regler om vad som ska göras, inte vaga uppgifter om muntliga tillstånd efter telefonsamtal mellan kliniken och förvaltningen. Det ska kosta dyrt att fuska i systemen. Det ska finnas tydliga kontrakt och hårda böter för den som bryter mot reglerna.
Men ytterst kanske det handlar om att kundvalspengarna är feltänkta. I sin ESO-rapport ”Dags för omprövning” (2017:1) som presenterades häromdagen pekar Per Molander på schablonersättningarnas förbannelse. Schablonerna ska vara så höga att tillräckligt många utförare ställer upp.
Det betyder att vårdpengen eller skolpengen ska vara så hög att också den minst effektiva kliniken går ihop. Därför blir kundvalens schablonpengar rena jackpotten för rationella företagare.
Och för de kriminella. I verksamheter med otydliga kvalitetskrav är det alldeles för lätt för skurkar att etablera sig. Assistansersättningen är det flagranta exemplet, hemtjänsten kan vara nästa härva. De fasta ersättningarna erbjuder lockande vinster när det är lätt att driva verksamheten med lågt kvalificerad och dåligt betald arbetskraft.
Upphandling smartare än vinsttak
Handla upp tjänsterna i stället, skriver Per Molander. Då kan upphandlaren anta alla anbud som håller måttet – men ingen får mer pengar än anbudet. Det är ett mycket smartare sätt att komma åt övervinsterna än Reepalus vinsttak.
Men upphandlingen har också andra fördelar. Upphandlaren kan bedöma exempelvis hur många gymnasieplatser det behövs på olika program. Med grovt tillyxade kundval och ersättningar riskerar kostnaderna att skena, med omsorgsfull upphandling blir det lättare att hitta en rimlig avvägning av tjänsterna mot de övergripande behoven.
Inom ett upphandlingssystem blir det naturligt att följa upp och värdera kvaliteten på varje anbudsgivares tjänster. Med ökande erfarenhet kan sådana kriterier spela allt större roll då anbuden lämnas och kontrakten med utförarna skrivs.
Ultragyn verkar ha smittats av vårdvalets värsta tendenser. Expressens avslöjande borde rikta uppmärksamheten mot systemets grundläggande svagheter.
Läs också:
Högern måste sluta spela dum i vinstfrågan
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.