Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ulf Kristersson sätter sig vid barnbordet

Ulf Kristersson är lika angelägen om att sänka fossilbilisternas kostnader i årets skuggbudget som i fjolårets – trots att bensinpriset sedan dess har sjunkit med 1,50 kronor per liter, främst på grund av pandemin.Foto: AMIR NABIZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN
I sin iver att gynna fossilbilisterna blir Moderaterna en karikatyr av det som man brukar kritisera hos Miljöpartiet.Foto: TT NYHETSBYRÅN

Moderaterna vill vara de vuxna i rummet. Men i klimatpolitiken blir de dumpopulister.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Moderaterna anklagar ofta de rödgröna för att bedriva ineffektiv klimatpolitik. Det saknas inte poänger i kritiken. Regeringen har genomfört flera satsningar med tveksam miljönytta, som elcykelbidrag, plastpåseskatt och kurser i koldioxidbantning. 

Men om Moderaterna vill ha en mer effektiv klimatpolitik är helgens utspel helt obegripligt. Partiet sänker i sin skuggbudget skatterna på bensin och diesel med motsvarande en krona litern. Man vill med andra ord försvaga ett av de allra mest kostnadseffektiva klimatverktyg som finns.

Moderaterna motsätter sig dessutom regeringens förslag om att minska skattesubventionerna av förmånsbilar samt ändringarna i bonus-malus-systemet som ger högre skatt för törstiga fossilbilar. 

En ”skattechock på bilen” som ”gör livet surt för vanligt folk”, hävdar Niklas Wykman, skattepolitisk talesperson, i Aftonbladet. Själv lägger han sju miljarder kronor i M:s skuggbudget på att göra det billigare att äga och köra bil.

I sin iver att gynna fossilbilisterna blir Moderaterna en karikatyr av det som man brukar kritisera hos Miljöpartiet.

Det är sorgligt att just Moderaterna hemfaller åt dumpopulism i den viktiga klimatfrågan. På många andra områden driver partiet ju de rödgröna framför sig med välunderbyggda förslag. Inget hindrar partiet från att utforma en mer vuxen kritik även av regeringens bilpolitik. 

Numera är det till exempel inte främst via skatterna som politiken driver på priset vid pumpen. Mest kostnadsdrivande är de biodrivmedel som tillverkarna måste blanda i bensin och diesel. Det vore inte orimligt om M försökte lätta lite på skattebördan i takt med att drivmedlen blir dyrare och mer klimatvänliga. Men att aktivt försöka sänka kostnaden för fossil bensin och diesel när utsläppen måste sjunka är inte seriöst, speciellt som det inte har blivit dyrare att faktiskt köra bil. 

Det är heller inte fel att problematisera bonus-malus-systemet. Här finns risk för en viss ”vattensängseffekt”. Ju fler riktigt bränslesnåla bilar som säljs i Sverige, desto fler törstiga bilar kan biltillverkarna sälja i resten av Europa utan att drabbas av kraftiga böter från EU.

Men M-kritiken om att ”vanligt folk” skulle drabbas av skatteregler som gynnar bilar med låga utsläpp vid nyförsäljning håller inte. Företag står för en stor del av nybilsköpen och fler snåla bilar på andrahandsmarknaden om några år är tvärtom en förutsättning för att folk på landet inte ska drabbas av ökade kostnader.

Och vilken princip försvarar egentligen Moderaterna när man vill att det ska fortsätta vara mer lönsamt för höginkomsttagare att ta ut en lönehöjning i form av en bil än i reda pengar?

I sin iver att gynna fossilbilisterna blir Moderaterna en karikatyr av det som man brukar kritisera hos Miljöpartiet. I stället för att lita till prismekanismer för att gynna klimatsmarta lösningar – oavsett teknik, försöker man uppnå utsläppsminskningar med riktade bidrag till sådant som laddstolpar.

M-ledaren Ulf Kristersson har ambitionen att vara den vuxne i rummet. När det handlar om klimatpolitiken slår han sig trist nog ned vid barnbordet.