Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

UKIP-smittan sänker britterna

Labourledaren Ed Miliband (till vänster) är utsatt för hård press från sitt eget parti. David Cameron (till höger) kritiseras av sina egna för att inte vara tillräckligt tuff mot EU.

David Cameron vill inte ha Jean-Claude Juncker som ny boss för EU-kommissionen. Cameron ska på det informella EU-toppmötet ha hotat med Juncker innebär en ja eller nej-folkomröstning till det brittiska EU-medlemskapet, enligt uppgifter till Der Spiegel.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är inte osannolikt att läckorna kommer från premiärministerns egen stab. Efter det EU-kritiska och högerpopulistiska UKIP:s storseger i EU-valet så pågår en tävling mellan Tories och Labour om vem som kan vara tuffast mot EU. Och obehagligt nog också en match om hur arbetskraftsinvandringen till Storbritannien ska begränsas.

Det främlingsfientliga UKIP fick hela 28 procent av rösterna. För första gången på ett helt sekel stod inte Labour eller Tories som segrare i ett brittiskt val. Problemet är nu inte att UKIP får något direkt inflytande i Europaparlamentet. Problemet är att partiets främlingsfientliga virus smittar både Labour och Tories.

Labourledaren Ed Miliband är utsatt för hård press från egna parlamentsledamöter om att partiet måste förorda en kraftig begränsning av arbetskraftsinvandringen från Östeuropa. Douglas Alexander är de brittiska Socialdemokraternas kandidat som utrikesminister. Han skrev nyligen ett brev till Cameron där han hävdade att Labour vill begränsa arbetskraftsinvandringen och att regeringen måste stoppa möjligheten för östeuropéer att skicka barnbidragen till sina tidigare hemländer. Alexander kräver också en fördragsändring för att nationella parlament ska kunna blockera icke önskvärd EU-lagstiftning.

Douglas Alexander får i detta sammanhang Maria Ulvskog att framstå som en liberal och övertygad EU-vän.

Tony Blair har känt sig manad att gå in i debatten och varnat Labour för att försöka imitera "det fula och obehagliga" UKIP.

Sedan 2004 har omkring en miljon östeuropéer, netto, invandrat till Storbritannien. De tar knappast jobb från britterna, utan de tar sådana jobb som britterna i allmänhet ratar. Argumentet om låglönekonkurrens dyker förstås upp, men många av alla dessa immigranter har visat sig vara skickligare och mer produktiva än britter. De konkurrerar med hantverksskicklighet och högre ambitionsnivå. Precis som östeuropéer också gör i Sverige.

Även David Cameron kritiseras av de egna för att inte vara tillräckligt tuff mot EU när det gäller den fria rörligheten och att folkomröstningen snarare borde tidigareläggas.

Om britterna vill lämna EU så är det deras eget korkade och katastrofala beslut. Hur många miljarder pund som skulle gå förlorade i exportintäkter och utländska investeringar går inte att säga. Bara att notan blir ofantlig. I näringslivet finns nu en utbredd oro över att både Cameron och Miliband är på väg att bli överkörda av EU-kritiska och populistiska partikamrater.

Men EU kommer aldrig att rubba på en av sina viktigaste principer: Den fria rörligheten. EU kommer inte acceptera Storbritannien som någon bortskämd smörgåsbordsgäst som tar vad som behagas i Bryssel.

Sedan råkar Tories samregera med de EU-vänliga Liberaldemokraterna. Vill Cameron verkligen också ha en regeringskris?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!