EU-kommissionen har lagt förslag om hur det ska gå till att minska energiåtgången i byggnader i hela unionen. Parlamentet har vässat till det ytterligare.
Syftet är ädelt, att dra ner på de fossila utsläppen. Men byggregleringar borde inte avgöras på EU-nivå, förhållandena är alldeles för olika för att gemensamma regler ska funka.
I många medlemsstater värms fastigheterna till stor del med gas och olja. I Sverige använder vi fjärrvärme – oftast framställd av skogsrester och sopor – och värmepumpar, som går på el från vatten- och kärnkraft samt vind.
Hos oss står fastighetssektorn för en mycket lägre andel av utsläppen än EU-snittet. Ändå föreslås att samma regler ska gälla för alla. De 15 procent av byggnaderna som har sämst energiklass måste renoveras, och det snabbt. I varje land.
Boverket och de kommunala bostadsbolagens organisation Sabo har förklarat att detta är orimligt. De ger enorma ombyggnadskostnader, vi talar kanske 100 miljarder kronor, för åtgärder som i sig kan leda till mer utsläpp än vad man bygger bort.
Men det har inte hörts ramaskrin här hemma. Regeringen, som borde bildat opinion mot stollerierna, har legat lågt. Som ordförandeland i EU har man tyst tagit ansvar för att jämka ihop förslagen från kommissionen och parlamentet med vad medlemsstaternas regeringar kan acceptera. Det kallas trilogmöten, och avgör hur lagförslagen slutligen utformas.
I Italien har regeringen sagt att den ska torpedera förslaget.
I Tyskland är det däremot ett herrans liv. Hyresgäster och villaägare ser redan höga kostnader framför sig när gas- och oljeuppvärmningsanläggningar som är över 30 år måste bytas ut, enligt nationellt förslag. Tvångsrenoveringar med isolering och annat ovan på det, som kan gå loss på en miljon kronor för en villa på 160 kvadrat – det går bara inte.
Ministerpresidenterna i delstaterna i gamla Östtyskland förklarar att de vägrar att acceptera ett sådant förlag. Byggminister Klara Geywitz, SPD, lovar att göra allt för att stoppa ”Sanierungszwang”, tvångsrenoveringar, för enskilda hus.
I Italien har regeringen sagt att den ska torpedera förslaget. 70 procent av italienarna bor i egenägda bostäder, som ofta är gamla. Det finns ytterligt generösa nationella renoveringsbidrag redan, men tvång vill man inte höra talas om.
Här hemma har regeringen bara bett Boverket utreda hur man kan göra om energiklassningssystemet så att Sverige inte tvingas till hårdare effektiviseringar än andra länder, för att vi har ett bättre utgångsläge.
Att laga efter läge är ofta bra, men det är bättre att se till att läget inte uppkommer.
Fastighetsägare, stora som små, har ett egenintresse av att hålla energikostnaderna nere. Men investeringarna måste löna sig, göras för att få effekt. Inte för att EU-parlamentariker ska känna sig goda när de pendlar mellan Bryssel och Strasbourg.