Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Trumps oljefixering sabbar för USA

Oljans förlovade rike Texas är numera världens femte största producent av sol- och vindkraft.

Den amerikanska klimatomställningen har vind i seglen. Med Donald Trump ur vägen kan den få turbofart. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Två av tre amerikaner tycker USA gör för lite för att hejda klimatförändringarna och en majoritet av republikanska väljare vill bygga ut sol- och vindkraften. Men vill man bli landets president gör man bäst i att tala sig varm för olja, kol och andra fossila kraftslag. 

Förklaringen är det besynnerliga valsystemet som gör att presidenten i praktiken utses av några få delstater, varav flera har eller brukade ha tung olje- eller gruvindustri. Lovar man att kämpa för den vinner man vanligen lokalinvånarnas stöd. 

Det var därför Donald Trump såg en öppning i den sista debatten när Joe Biden sa sig vilja avveckla USA:s oljesektor. Och det var därför Biden följde upp med att bedyra sitt stöd för fracking – en utvinningsmetod som är populär i den avgörande delstaten Pennsylvania – samt fossila bränslen i största allmänhet. 

Det är så klart spel för gallerierna, men så ser de politiska villkoren ut. 

De står i själva verket i skarp kontrast till de ekonomiska. Marknadskrafterna är obönhörliga. 

Förnybara energikällor blir ständigt billigare i takt med att produktionskostnaderna sjunker. Sol- och vindkraft skapar nu i själva verket fler arbetstillfällen än någon annan amerikansk sektor – lustigt nog mest i republikanska delstater. 

Sol- och vindkraft skapar nu fler arbetstillfällen än någon annan sektor.

I oljans förlovade rike Texas jobbar redan fler i den gröna sektorn än i oljebranschen, dessutom till högre genomsnittslöner. Delstaten är numera världens femte största producent av sol- och vindkraft, om man räknar den som ett eget land.

Parallellt bedöms oljekonsumtionen ha nått sin historiska topp. USA:s största oljebolag Exxons marknadsvärde har sjunkit med 65 procent sedan 2013. Och antalet jobb inom kolindustrin har halverats sedan 2012, trots Trumps löften. 

Politiken spelar också en central roll – särskilt på delstats- och lokal nivå där många av de viktigaste besluten fattas. 

25 delstater som svarar för två tredjedelar av BNP har anslutit till Parisavtalet på egen hand. Och över 350 städer inklusive de största har aviserat tidsgräns för användning av fossila bränslen. 

Trump har inte stoppat den utvecklingen, men bromsat den. Han har gjort det lättare att borra efter olja, subventionerat bensinjättar, infört tullar på importerade solpaneler, hävdat att vindsnurror orsakar cancer samt tagit USA ur Parisavtalet.

Joe Biden vill i grova drag göra tvärtom: återansluta till Parisavtalet, införa tullar på länder som släpper ut för mycket, beskatta utsläpp på hemmaplan, subventionera förnybara energislag och grön infrastruktur ganska massivt, samt göra det den federala staten är till för: harmonisera standarder mellan delstater. Målet är en helt förnybar energisektor till 2035 och nollutsläpp till 2050. 

Det är svårt att tänka sig en tydligare kontrast eller ett val med större potentiella konsekvenser, inte bara för USA utan även utanför. 

Måtte Biden vinna Pennsylvania.