Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Trollen som jagar SVT-reportrar hotar oss alla

SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström tvingas leva med skyddsåtgärder på grund av sin journalistik.
Foto: Norstedts
Tidigare var det journalister som bevakade invandrings- och migrationsfrågor som var mest utsatta. I dag är det i stället klimatet som är den mest polariserande frågan.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Hoten mot SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström är del av en internationell trend.
Problemet måste tas på största allvar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

SVT-reportern Erika Bjerström har en hotbild mot sig som gör att hon tvingas leva med säkerhetsåtgärder, berättar hon för Dagens Nyheter.

Det är ingen nyhet att många svenska journalister hotas på grund av sitt arbete. Däremot vittnar SVT om en förändring de senaste åren – tidigare var det journalister som bevakade invandrings- och migrationsfrågor som var mest utsatta. I dag är det i stället klimatet som är den mest polariserande frågan. 

Därför avråds Erika Bjerström – som numera är SVT:s klimatkorrespondent – att till exempel åka kollektivtrafik på egen hand. Det är förfärande.

Hoten mot henne är del i en internationell trend. Redan 2015 uppmärksammade organisationen Reportrar utan gränser att journalister som bevakar klimatfrågan är extra utsatta – speciellt i auktoritära länder. Sedan 2010 har minst tio – men kanske så många som fyrtio – miljö- och klimatjournalister dödats runtom i världen. Många fler har trakasserats, hotats och misshandlats. 

Ibland kan det vara företagare som vill förhindra granskning av sina verksamheter, ibland är det myndigheter som vill dölja hur illa det står till med den lokala miljön. Men hoten är effektiva. Reportrar vittnar om hur självcensuren har brett ut sig på många redaktioner.

Det låter högtravande, men i förlängningen är de ett hot mot demokratin.

Läget är långtifrån lika illa i Sverige. Här har klimatbevakningen blivit både bättre och mer omfattande de senaste åren. Det politiska klimatet är också ett annat – svenska politiker diskuterar i regel vad som ska göras åt problemen, inte huruvida de existerar. Journalister behöver heller inte frukta vad myndigheter och företag ska tycka om deras granskning. 

Men även i Sverige får hoten sin näring från den rika, internationella myllan av desinformation och konspirationsteorier om klimatforskningen.

Hoten mot reportrar kan få allvarliga konsekvenser. Nästan trettio procent av svenska journalister har hotats det senaste året, enligt JMG:s undersökning från 2019. En av fem har någon gång funderat på att sluta som journalist. Drygt fyra av tio av de utsatta har någon gång avstått från att bevaka vissa ämnen på grund av risken för hot. Självcensur finns därmed uppenbarligen även bland svenska reportrar.

Tidvis har det funnits en tendens i debatten att dra likhetstecken mellan olagliga hot och en mer svepande mediekritik. Det är olyckligt. I Sverige ska man kunna kritisera mediernas journalistik eller propagera för sänkta anslag till public service och ändå betraktas som en god demokrat.

Hoten mot journalister är något annat. De försvårar för mediernas sökarljus att nå vissa sakfrågor. De tvingar reportrar att sitta i säkerhetsmöten i stället för att jobba på nästa story. De skapar oro, stress och rädsla. Det låter högtravande, men i förlängningen är de ett hot mot demokratin.

Såväl medieägare som rättsväsende måste ta problemet på största allvar.