"Byggnad får ej täckas med halm, torf, spån, bräder eller annat eldfängdt ämne; utan skall till täckningen begagnas tegel, skiffer, plåtar eller annat ämne, som pröfvas i afseende å eldfara tryggande."
Det slogs fast i byggnads- och brandstadgan för rikets städer som trädde i kraft 1 januari 1875. I praktiken kom förbudet mot trähus i stadskvarter att gälla till Sverige gick med i EU.
Då rök det. På kontinenten hade man kommit på att det går att göra tekniska framsteg också med ett byggmaterial som trä. Det går att impregnera, och inte minst - man kan installera sprinklers.
Företag och politiker i trakter med träindustri greps av entusiasm. Höghus i trä, vilken möjlighet. Nya jobb. I det evigt S-styrda Skellefteå byggde kommunen ett kontorshus åt Ericsson i fem våningar i Ursviken 1997.
Kåken har stått tom i flera år, inte på grund av röta eller annat byggfel. It-företagen ville sitta i centrum och inte i utkant. Försöket att göra om till bostadsrätter stöp.
Nu prövas kooperativ hyresrätt; i skrivande stund är bara fem av sexton lägenheter sålda. Trots att det råder bostadsbrist i Skellefteå. Insats, hög hyra och drygt en mil från stan är ingen bra kombo.
Kommuner ska inte falla för säljklyschor
Detta har inte skrämt Skellefteåpolitikerna. De har antagit en träbyggnadsstrategi. Hus där ska byggas med trästomme; det är dagens definition av trähus, fasaden kan vara putsad. Oavsett om kommunen eller privata fastighetsägare står bakom.
Om någon vill använda annat material ska det motiveras, och möjligen godkännas.
Växjö har under drygt tio år letts av Moderaterna. Men det hindrar inte att man slagit ut Skellefteå som synlig ledare för träskallarnas sammansvärjning. Där fastslår strategin att minst hälften av det som kommunen bygger ska vara i trä år 2020.
I Sunne har man slagit till med målet 75 procent till 2025.
Det hålls träbyggnadskonferenser, Almedalsseminarier och trähussafari Växjö. Föreningen Trästad får två miljoner kronor om året i bidrag av staten. Och allt fler kommuner hakar på.
Det är bedrövligt. Kommunpolitikers uppgift är att skaffa bästa funktion till lägsta pris. De ska inte falla för säljklyschor som naturligt, hälsosamt, hållbart, närproducerat och klimatsmart. (För övrigt kördes trästommen till kvarteret Hyttkammaren i Falun i lastbilar från Österrike. Cederspånet, som nu är en poppis fasad, är hämtat från Kanada eller USA.)
Att hushålla med skattepengar är hållbart
Det är självfallet inte fel att bygga i trä. Privata byggherrar må göra det till vilket pris de vill, av estetiska eller ideologiska orsaker. Men politikerna måste sätta funktion och pris främst för de egna byggena. Inte egna känslor som skogsvurm eller irritation över alla debattartiklarna från Svensk Betong.
Tyvärr gör inte alla det. Och många träskallekommuner går ännu längre; de ställer villkor om trä för markanvisning till privata företag. Sådana påhitt minskar konkurrensen och ökar risken för att nybyggena blir ännu dyrare än i dag. Det är faktiskt möjligt.
Det enda garanterat hållbara är att hushålla med skattemedel. Och det smartaste för samhällsklimatet är att göra sitt för att få ner kostnaderna för de lägenheter de är sådan brist på.