Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Träning är bra men lästräning bättre

Upp och hoppa! Kalle Zackari Wahlström försöker få fart på skolungdomen i Sveriges Televisions ”realityserie” Gympaläraren. Foto: SVT

Just nu är det mer idrott som ska förbättra skolresultaten. Förut var det gratis frukost. Men det är mer lästräning och matteprat som hjälper.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Svenska elevers provresultat har sjunkit länge. Självfallet har politiker, skoltjänstemän och lärare försökt bekämpa förfallet. Mycken tid och många pengar har lagts på fortbildning och projekt för att öka trivseln. Mår eleverna bara bättre så dansar kunskaperna in i hjärnvindlingarna utan större ansträngning.

Det har varit gyllene dagar för livskunskapspredikanter och allehanda värdegrundskonsulter. Livskunskap finns på schemat lite här och var. En hel del lärare har ägnat sin fortbildningspott åt taktil massage, eleverna ska knåda varandra till studiero. Och Pisa-poängen har dalat ytterligare.

De senaste tio åren har politiker och rektorer, ovanpå värdegrundandet, tänkt att det är maten som är grejen.

Den som har magen full med müsli, mackor och juice lär sig säkert bättre än den som på grund av slarviga föräldrar eller fattigdom fått i sig chips och läsk på morgonen. Eller inget alls. Sagt och gjort.

Många skolor serverar avgiftsfri frukost. Men inte har resultaten blivit bättre för det.

Ändå ville Vänsterpartiet i senaste valrörelsen locka alla skolor att satsa på frukost genom att bjuda på statsbidrag för ändamålet.

Alliansregeringen kontrade med vallöftet 100 timmar idrott till under grundskoletiden, en ökning med 20 procent. Sundare kropp ger snabbare knopp, eller så.

När SVT nu pläderar för mer skolmotion genom programserien Gympaläraren höjer Kristdemokraterna budet: 700 timmar ska det vara.

Det är naturligtvis bra om eleverna får bättre flås. Men i så fall måste annat bort från schemat, om inte skoldagarna ska bli längre eller fler. De borgerliga tänker sig att krympa elevens val på högstadiet.

Problemet med det är att specialintresserade elever då missar möjligheten att nörda ner sig i matteknåp, läsa ett tredje språk eller sätta upp en skolmusikal. I stället tvingas de till idrottshallen, som de fysiskt rastlösa ändå sökt sig till. Idrottsalternativ finns alltid som elevens val. Möjligheterna till intellektuell utmaning varierar. Men någon brukar finnas.

Om det ska in mer motion på skoltid bör schemat förlängas lika mycket.

Visst har Sverige få gympatimmar i internationell jämförelse. Men även få mattetimmar. Och står mertidsvalet mellan idrott och matematik är det enkelt. Många föräldrar och föreningsledare kan motionera med barnen, färre kan förklara matematik på ett begripligt vis.

Elevernas svaga Pisa-resultat i matte och NO förklaras till dels av att deras läsförståelse är så dålig att de helt enkelt inte fattat frågan. Vilket säger oss att mycket mer skoltid måste ägnas åt lästräning.

Det är inte frukost, trygghetsövningar, gympa eller en stor skolgård som gör elever till goda läsare. Det är läsning, läsning och läsning. Med gott lärarstöd.