I Malmö försöker kommunen få invånarna i geografiska utkantsområden att ställa bilen. Under våren har 20 elcyklar lånats ut, tre veckor i taget, till folk i Bunkeflostrand. Nu flyttas cyklarna till Oxie. Åtminstone två av lånarna har nu köpt egna elhojar, berättar gatukontoret i sin tidning.
Dessutom finns Cykelbiblioteket, föreningsdrivet med betalning från Trafikverket. Där finns elcyklar och lådcyklar att låna. Tanken är att folk som redan cyklar ska bli frälsta och köpa fler.
Trafikverket är också med och betalar för Cykelutmaningen, en tävling där anställda bildar lag och registrerar när de hojar, går eller åker kollektivt till jobbet. Poängjakten pågår vår och höst och det finns priser värda 200 000 kronor. Anmälningsavgiften är 290 kronor plus moms. Men arbetsgivaren betalar ofta.
Region Västra Götaland tar notan för upp till 4 000 deltagare. Skövde kommun för 400. Ale och Härryda har inga begränsningar. Folk vinner bland annat cykelservice för 695 kronor och allmänna värdebevis på 495 kronor hos Sportson.
Bara det att myndigheter samarbetar med ett av alla företag i cykelbranschen är märkligt. Men det verkligt underliga är att man alls lägger skattemedel på tramptävlingar och utlåning av elcyklar. Det är definitivt inte offentliga kärnuppgifter och inte heller effektiva metoder för att få fler att välja att trampa.
Det är inte rädslan att komma svettig till jobbet som får folk att välja bort cykeln. Många cyklar i lycra och duschar på jobbet. Andra tar det nätt och kommer fram långsammare, men fräscha som nyponrosor.
När människor i stället tar bilen eller bussen beror det i regel på att trafiksituationen är skrämmande; att cykelbanor abrupt leder ut i tättrafikerade gator, att korsningar är illa planerade så att cyklisten blir prejad in i trottoarkanter och stolpar.
Detta är kommunernas sak att få ordning på. Och landstingen kan se till att det blir lättare att ta med cykeln i kollektivtrafiken. I Stockholm går det bara på pendeltågen och Saltsjöbanan. På Pågatågen i Skåne är det dyrt, 49,40 kronor som minst mellan Helsingborg och Malmö. Västtrafik tar 30 kronor, men på Västtågen finns ibland bara två platser.
På statliga SJ går det inte att ta med cykel alls. Medan tågen i Tyskland och Nederländerna har gott om plats för hojar, till lågt pris.
Trafikverket borde visa tågbolagen hur man kan bygga om befintliga vagnar för att ge plats åt tvåhjulingar. Inte lägga pengar på lokalt lullull.