Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tondöv regering när det mullrar i landet

MP:s nya friår är särskilt frivolt i en tid då välfärden och statens kärna borde prioriteras stenhårt. Foto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Lund är en av de städer som drabbats av sprängningar. Domkyrkan tände extra ljus. Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP
Sverige åldras - det innebär större krav på sjukvård och omsorg. Därtill är barnkullarna stora. Det blir dyrt. Foto: SHUTTERSTOCK
Magdalena Andersson på budgetpromenad, anno 2017. Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

Sverige behöver en regering som tänker på landet, inte fyra Januaripartier som främst vill profilera sig i budgeten.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I går avslöjade finansminister Magdalena Andersson en flod av små budgetnyheter inom arbetsmarknadspolitiken. Hon talade optimistiskt om den tillväxtpotential som finns, bara utrikes födda når samma förvärvsfrekvens som svenskar. 

Samma dag meddelade SCB att arbetslösheten steg till 7,1 procent i augusti. En lågkonjunktur anas. Det betyder dåliga tider, särskilt för de arma som står långt ifrån arbetsmarknaden. 

Det är lite typiskt. Januarigänget är på sin egen sorglösa planet: 73-punktsplaneten.

Väljarna, däremot, är pessimistiska om landets framtid. Tilltron till politikens förmåga att lösa samhällsproblem minskar. Det mullrar både här och där.

Bengtsfors följer Sölvesborg

På tisdagen tog Bengtsfors rygg på Sölvesborg och deklarerade att man inte vill ta emot några fler nyanlända. De två kommunerna har skilda bevekelsegrunder, men lägger man dessa streck i sanden till den protestvåg som Filipstad försöker få i gång bland kommuner som tagit stort ansvar för flyktingmottagningen, kan man skönja ett uppror mot staten, som vältrar över ansvar utan konsekvensanalys och tillräcklig kompensation.

Regeringen hade kunnat mildra just den oron genom att förlänga olika statliga ersättningar för nyanlända, exempelvis. Det skulle bättre avspegla hur lång tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden. 

Många kommuner och regioner dras med underskott. Allt fler äldre behöver sjukvård och omsorg. Växande barnkullar innebär behov av fler skolor och lärare. Hela välfärdssektorn drabbas av arbetskraftsbristen som leder till ökad konkurrens om snart sagt alla yrkesgrupper och pressar upp lönerna.

Det här är inga nyheter. Om sju år, 2026, måste kommunerna ha 90 miljarder kronor mer än i dag för att upprätthålla en relativt blygsam nivå i välfärden. 

Rättskedjan tänjs till bristningsgränsen

Det mullrar även på andra sätt: det skjuts och sprängs på ett sätt som till och med chockar en hitrest amerikansk poliskonsult. Rättskedjan behöver mer resurser i alla led för att vidga flaskhalsar. 

”Rättssamhället är ett fundament i en liberal demokrati”, sade Nyamko Sabuni (L) högtidligt när hon presenterade Januarikvartettens satsning på rättsväsendet: 708 miljoner kronor extra. 

Är det mycket? Inte med tanke på att enbart Domstolsverket äskar 1,5 miljarder i ökade anslag.

I detta läge borde regeringen stenhårt prioritera välfärden och statens hårda kärna. I stället kastas det pengar på sådant som MP:s fixering vid friår, ”utvecklingstid”. Pengar slösas på skattesänkningar - värda en pizza per skaft - till vissa glesbygdsbor.

Att gröpa ur statskassan genom sänkt skatt till pensionärer, när vi står inför så tuffa tider, är inte heller klok politik. 

Sverige behöver en regering som tänker på landet, inte fyra Januaripartier som främst vill profilera sig själva.