Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Tommy Hammarström

Vi behöver nycklar till Sveriges natur

SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Det landar en svärm ivriga gråsiskor i äppelträdet, gemytligt tjäckande och visslande.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är ett slags vårtecken, gråsiskorna brukar alltid komma vid den här tiden och liva upp fågelbordet ett ögonblick innan de drar norrut. De kan visserligen ge ett grått intryck, men är lätta att känna igen på den purpurröda kalotten som de dragit ner i pannan.

Det är lite feststämning när de kommer och hur grått och trist skulle det vara om jag inte kände igen dem, och kände dem?

Artkännedomen är nyckeln till naturen. Om jag inte förstår vad jag ser har jag inte heller så stor glädje av det; en anonym fågelsvärm i trädgården bara - det kunde lika gärna ha varit talgoxar.

För att kunna läsa i naturens bok måste man ha bokstäverna, orden och syntaxen; man måste känna arten, släktet och ekologin.


Men nu vill regeringen alltså beröva oss läskunnigheten och förvärra den redan svårt utbredda analfabetismen. Och detta i ett land som förvaltar den stoltaste av artforskargärningar, den linneanska traditionen.


För tio år sedan startade något som kallades "Svenska artprojektet" och syftet var lika enkelt som storartat - att fullborda Linnés arbete.

Det synligaste och vackraste - och dyraste - uttrycket för projektet är utgåvan av "Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna", ett praktverk som i sin fullbordan kommer att omfatta samtliga flercelliga organismer, över sextiotusen arter, med bild och text till var och en.

Den första volymen, utgiven 2005, omfattade samtliga dagfjärilar i Norden, alla försedda med utförliga skildringar av levnadssätt, utbredning, och därtill utsökt illustrerade med målningar, inte bara av den fullvuxna fjärilen, utan också av den unga larven och den bidande puppan.

Fjärilsvolymen, som såldes i 40 000 exemplar, lade ribban mycket högt, och på den nivån har man fortsatt. Tretton volymer har hittills publicerats och man häpnar över all denna vetskap - hur i fridens dar kan man åstadkomma en utbredningskarta över den gråögda kalvinge­sländan och hur kan man överhuvudtaget skilja en tajgakärrblomfluga från en lappkärrblomfluga?

Och varifrån kommer alla namnen? Bara det är en vetenskaplig fantasigärning värd en betraktelse.


Men nu har alltså regeringen, i en nyligen formulerad promemoria, antytt att hela artprojektet, inklusive Nationalnyckeln, kan läggas ner. I direktiven till den översyn som pågår och som ska vara klar i juni skriver regeringen att utredaren bör föreslå "hur projektet ska slutföras eller avslutas på ett kostnadseffektivt sätt samtidigt som det bidrar till de angivna målen".


Räknenissarna tar över och kartläggningen av Sveriges flora och fauna reduceras till ett kostnadseffektivt bidrag. Artprojektet kostar 65 miljoner om året och det är förvisso pengar, men ändå mycket billigt med tanke på vad vi får igen.

Och det vore verkligen en illgärning att stoppa projektet nu, när det hunnit kanske en femtedel på väg. Natur­intresset är visserligen inte regeringens starkaste gren men så mycket borde den ändå förstå att artkunskapen är helt vital om vi ska kunna bevara och bevaka den biologiska mångfalden, och därmed åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling.

Det börjar med orden, arternas namn och mening. Så låt artprojektet fullborda sin språkgärning och ge oss alla nycklarna till vår natur.