Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tommy Hammarström

Sätt serpentinfloran före nickelgruvan

Kan en smal ängssyra stjälpa ett lass med 26 000 ton nickel? Kan en kal rödblära motverka tusen jobb i en arbetstörstande fjällkommun?

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Striden står kring Rönnbäcksnäset söder om Tärnaby i Västerbotten: där ska ett norskägt gruvbolag, Nickel Mountain, öppna en nickelgruva som kommer att bli en av de stora i världen. Planen är bryta 26 000 ton nickel och 730 ton kobolt om året i nitton år.

I området finns den fjärde största nickelfyndigheten i världen, berättar Storumans kommun på sin hemsida. Och fortsätter entusiastiskt: ”beräknad investering ligger på 13,3 miljarder kronor med stora effekter på sysselsättningen i kommunen”. Det betyder tusen arbetstillfällen under byggtiden och 350 under driften, plus ett par hundra jobb till transporter och service.

Det är mycket i en kommun med knappt sextusen invånare.


Men i en omröstning nyligen om Sveriges hotade naturpärlor, arrangerad av Världsnaturfonden, utsågs Rönnbäcksnäset till en av vinnarna: det ”extra vackra och skyddsvärda området” i Västerbotten.

Trakten kring detta näs äger nämligen en helt unik flora, och det beror på underlaget. Bergrunden är en sällsynt art som kallas serpentin: den består av järn- och magnesiumsilikat, med varierande mängder av tungmetaller som krom, kobolt och nickel, men nästan ingen kalcium, kalium eller natrium.


Serpentinblandningen är giftig för de flesta växter, men vissa arter, som smal ängssyra, smal hönsarv, kal rödblära eller spenslig fjällnejlika klarar av att leva i denna fientliga miljö. Det hörs på namnen att det är särdeles strävsamma och anspråkslösa växter.

Och eftersom serpentin är så sällsynt blir också serpentinväxterna sällsynta, många är endemiska, knutna till bara en ort. Och följaktligen har dessa berg ett högt skyddsvärda.

Men de är också ekonomiskt attraktiva och just vid Rönnbäcksnäset innehåller serpentinen ovanligt mycket nickel. Det har man känt till i många år, men det är först på senare tid som metallpriserna nått brytningsvärda nivåer.


För fem år sedan fick Nickel Mountain sitt första brytningstillstånd. Det överklagades av Vapstens sameby, området är klassat som riksintresse för rennäringen. Och gruvbrytningen – det handlar om tre stora dagbrott – skulle avsevärt försvåra arbetet för samerna. FN har uppmanat den svenska regeringen att stoppa gruvplanerna just med hänsyn till samernas rättigheter.

Även Vattenfall har opponerat mot gruvplanerna då de kan äventyra vattenmagasinet och dämningen vid sjön Gardiken – det här är Umeälvens upprinningsområde.

Högsta förvaltningsdomstolen har dock nyligen undanröjt alla överklaganden och gett gruvbolaget brytningskoncession. Nu återstår bara miljöprövningen, vilket kanske inte blir så bara.


Den unika serpentinfloran har uppmärksammats först på senare år och inventeringarna är långtifrån slutförda; och kanske kan den smala ängssyran ändå väga tungt i miljödomstolen.

Däremot kommer den nog knappast att beröras i Nickel Mountains miljökonsekvensbeskrivning som bolaget just nu, enligt uppgift, arbetar på. Att döma av bolagets hemsida har miljön knappast varit en prioriterad fråga förut.

Nyss kom dock beskedet att gruvplaneringen för tillfället tagit paus på grund av dålig lönsamhet. Och kanske blir det till sist ekonomin som stjälper lasset – och räddar den kala rödbläran.