Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tommy Hammarström

Regeringen räddar arvet från Linné

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna är inte längre rödlistad. Den har glädjande nog ryckts upp från den nattsvarta gruppen Nationellt utdöd till den gryningsljusa kategorin Livskraftig.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Så måste man i varje fall tolka Göran Enander, statssekreterare på miljödepartementet, som i förra veckan framträdde på Artdatabankens konferens om Flora- och Faunavård vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Enander presenterade regeringens budgetplaner för Artdatabanken och berättade att anslagen ska höjas med femton miljoner, just den summa som förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson drog in och därmed omintetgjorde utgivningen av Nationalnyckeln.

På en direkt fråga från publiken om detta återförda anslag innebär att Nationalnyckeln kan börja utges igen, svarade Enander klart och entydigt:

Ja, det gör det.


Därmed skulle alltså detta osannolika och storslagna men så brutalt avhuggna bokverk mot all förmodan få ett nytt liv. Nationalnyckeln till Sverige fauna och flora ska, när den är fullbordad om så där femtio år, innehålla bild och beskrivning av samtliga flercelliga varelser i Sverige.

Det är ett gigantiskt uppdrag och en idé som kanske bara kan uppstå i ett land som fostrats i den linneanska artsamlartradition. Målet är helt enkelt att fullborda Linnés livsverk och skapa ett Systema Naturae i en pedagogisk och vacker form en nationalnyckel till allt levande i vårt land.

Den första volymen utkom för tio år sedan och omfattade dagfjärilarna, från den lilla skogsvisslaren till den stora vandrarfjärilen monark. Det var ett digert verk, mycket vackert illustrerat med bilder av såväl utbildade fjärilar som larver, och med kunniga, välskrivna essäer om varje art.


Varje volym har sedan haft samma höga ambitionsnivå: utsökta illustrationer, utförliga presentationer och ofta alldeles häpnadsväckande insikter.

Jag tänker till exempel på volymen om stjärnmaskar och slemmaskar som kom för fem år sedan, en berättelse om okända djur som Beppe Wolgers aldrig ens kunnat drömma om.

På omslaget syns en hopringlad, mörkbrun, så kallad långsnöre, en bottenlevande slemmask som visar sig vara världens längsta djur, upp till femtio meter, och därtill med ett kraftigt nervgift i slemmet. Man hittar den i Bohusläns kustvatten.

Den senaste, men förhoppningsvis inte sista, volymen utkom i höstas och omfattar bladmossor, skirmossor och baronmossor. Där kunde jag bland annat äntligen få veta vad det är som håller min gräsmatta städsegrön och mjuk, en mossart som heter gräshakmossa och som har den eminenta förmågan att föröka sig medelst klippning.


På hösten 2011 tillsatte landsbygdsminister Eskil Erlandsson en utredning om Svenska artprojektet där Nationalnyckeln ingår med tydliga direktiv om stora kostnadsbesparingar, samt om hur projektet ska slutföras eller avslutas på ett kostnadseffektivt sätt.

Det var bistra besked och utredaren Rolf Annerberg, en gång generaldirektör på Naturvårdsverket, beskrev Nationalnyckeln som ett misslyckande och föreslog att hela bokverket skulle ersättas av en app en idé som Eskilsson genast köpte.

Han ströp anslagen till bokverket efter sjutton utgivna volymer; och åttatusen prenumeranter blev utan nyckel till all vår flora och fauna.

Nu lovar regeringen att återställa ordningen och låta hundra nationalnycklar blomma det våras för naturkunskapen.