Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tommy Hammarström

Hammarström: Därför är eko det enda reko

Innan jag hämtade korna fick jag spruta lagårdstaket rent från flugor; jag hade en enkel pappspruta och spred ett damm av DDT-pulver över de vitmålade takstockarna.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det var roligt, flugorna dog knall och fall och dråsade ner i gödselrännor och foderbord – tillsammans förstås med DDT-pulvret.

Då, i mitten av femtiotalet, var det ingen som visste någonting om gifter som inte bröts ner utan anrikades i näringskedjorna och förstörde fortplantningen hos fåglar, fiskar och sälar. Jag var tio år när jag började med DDT-sprutan och stolt över mitt uppdrag.

Gården där jag tillbringade min barndoms alla somrar låg i Hannäs i Småland; det var en storbondegård med femton mjölkkor, fyra ardennerhästar, en Volvotraktor och tre gummihjulsvagnar; modern såtillvida att de nya kemiska hjälpmedlen tidigt anammades: insektsgifter, ogräsgifter, svampgifter.

En vårdag stod plötsligt unghingsten stel och förlamad i sitt stall; han hade ätit av det betade utsädet och förgiftats av metylkvicksilver, samma metylkvicksilver som sånär hade utrotat gulsparvarna, fasanerna, pilgrimsfalkarna och påtagligt tystat våren.

Den stora vinsten med ekologiskt jordbruk är just att bönderna odlar utan gifter; att de väljer en annan väg än kemiindustrins bekväma autostrada och följer, så långt det är möjligt, naturens krokiga stigar. De sluter fred med jorden som Elin Wägner uttryckte det, redan i slutet av trettiotalet.

Men när de fyra forskarna vid SLU förra söndagen gick till attack mot den ekologiska drömmen i en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet nämnde de just ingenting om giftbruket.

Och i boken, som de reklamerade för – ”Den ekologiska drömmen. Myter och sanningar om ekologisk odling” – behandlar de gifterna med lätt hand. Numera finns ingenting att frukta, ty alla farliga medel, som DDT och metylkvicksilver, har förbjudits, och bara "godkända” bekämpningsmedel får användas, därtill restriktivt och ”strikt behovsanpassat”.

Och den som ojar sig över gifter i maten ska veta att ”beräkningar visar att mängden naturliga gifter är 15 000 gånger större än de bekämpningsmedelsrester vi får i oss via maten (summa av 105 bekämpningsmedelsrester)”.

Ett exempel på naturligt gift är förstås koffein och dricker man tre koppar kaffe om dagen får man, på en enda dag, i sig dubbelt så mycket gift som mängden bekämpningsmedelsrester på ett år. (Och dricker man eko-märkt kaffe, kan man ju tillägga, blir den naturliga giftmängden oändligt mycket större än den syntetiska giftmängden – fast den beräkningen gör inte de fyra forskarna.)

Men ekologisk odling handlar inte i första hand om att minska giftrester i maten, även om det är en viktig aspekt, utan om att odla giftfritt. Det är de fabricerade gifternas effekt i jorden, i landskapet, i den omgivande naturen – och i den giftspridande bonden – som främst ska räknas.

Omslaget till forskarnas bok visar en kornåker med vackert blommande vallmo, just en landskapsbild som ogräsgifterna effektivt har utrotat, liksom inslag av blåklint, riddarsporre, gullkrage, klätt och ett trettiotal andra åkerogräs.

Industrijordbruket med bekämpningsmedel och kraftiga givor av konstgödsel – mängden konstkväve har åttafaldigats sedan andra världskriget – har starkt påverkat jordbrukslandskapet, och den ekologiska drömmen är bara ett försök att hejda förödelsen. Det är ingen myt.