Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tommy Hammarström

Fjäril vingad syns inte i hagen

SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Några citronfjärilar fladdrar omkring bland flockfibblorna i dikeskanten; jag ser även ett par skogsnätfjärilar och några små, oidentifierbara vita.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är dock en mycket ovanlig syn: denna sommar har varit nästan fjärilslös, och överhuvudtaget mycket insektsfattig. Jag har sett ett par nässelfjärilar, men ingen enda påfågelöga, några enstaka blåvingar och en ensam aspfjäril.

Inte heller har vi haft några amiraler på besök och inga tistelfjärilar. De enda arter som förekommit i nästan normal omfattning är skogsgräsfjärilar och just citronfjärilar.

Den omedelbara orsaken till den plötsliga fjärilsbristen är förstås vädret. Maj månad var kall och seg och blomningen fördröjdes med flera veckor. Midsommarblomstren blommade inte förrän till midsommar, vilket inte hänt på femtio år. De brukar annars slå ut i slutet av maj och vara färdiga vid sommarsolståndet.

 

Skogsnävan, som blomman också heter, är en viktig näringskälla för vårfjärilarna, liksom tussilago, sälg och maskros. Och allt blommade sent och sparsamt och när de övervintrande fjärilarna vaknade fanns inte mycket att äta vilket antagligen påverkade äggläggningen.

Och den nya generationen syns inte alls till. Rabattens kärleksört, som är en riktig fjärilsmagnet, brukar så här års vara överfladdrad av påfågelögon, nässelfjärilar, citronfjärilar, sorgmantlar och eftersläntrande blåvingar och guldvingar.

Men nu blommar den utan sällskap. Till och med det kanadensiska gullriset som brukar myllra av fjärilar, bin, humlor, blomflugor och annat står ensamt. Det är oroväckande tomt och stilla i luften.

Och det är inte bara fjärilsbristen. Äppelträden kom i blom först i början av juli och då var det ont om humlor och inte ett enda bi, vad jag kunde se. Pollineringen uteblev och i år får vi inte ett enda äpple. Det är första gången det händer.

En biodlare i grannskapet berättar att han stödutfodrade sina bin med sockerlag under våren och försommaren och ett av hans bisamhällen dog av svält.

 

Den akuta frånvaron av fjärilar, bin och humlor är visserligen en effekt av den kalla våren och sommaren. Och, i tillägg, ett antal mycket regniga somrar.

Men det finns också en något långsiktigare, strukturell förändring: både fjärilar och vilda bin har minskat markant de senaste trettio, fyrtio åren. Och det beror framför allt på jordbrukets omvandling.

För en hundra år sedan, när jordbrukslandskapet med åkrar, ängar och hagar nådde sin allra största utbredning var också fjärilsfaunan som allra rikast och det var gott om vilda bin.

Det var före konstgödseln, ogräsgifterna, insektsgifterna, täckdikningarna, skördetröskorna och ensilagebollarna. Det var innan landskapet hade industrialiserats och de rika blomsterängarna förvandlats till granplanteringar.

”Det kom doft ifrån klövern på blommande vallar”, sjunger Fröding när han dansar bort i vägen. Men ingen klöver hinner numera blomma förrän slåtteraggregatet skurit av den.

Den allt tidigare slåttern har varit ett av de svårare slagen mot mångfalden av blommor, insekter och fåglar.

Jordbruket hinner vi inte göra om, men vad kan vi göra för att få åtminstone påfågelögat tillbaka? I Nationalnyckelns volym om dagfjärilar finns en lista med lockande blommor som man kan ha i sin trädgård: till exempel borstnejlika, strandglim, buskkaprifol, buddlejor, astrar, kärleksört, kungsmynta, grekisk lövkoja, valeriana.