Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tommy Hammarström

Den tidiga våren är inget att glädjas åt

SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. På kvinnodagens soliga eftermiddag vaknade en påfågelöga på garagevinden och fladdrade ut över gården.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett tidigt vårtecken, men inget att glädjas åt: den fjärilen klarar sig inte länge, det finns inte en tussilago, inte en blommande sälgkvist att hämta nektar från. De första vårfjärilarna – påfågelöga, nässelfjäril, sorgmantel, citronfjäril – ska i den här trakten sova minst en månad till och kliva upp lagom till de första vårblommorna: just tussilago och sälg.

Det är så det är tänkt och dessa tidiga värmestötar ställer bara till det och rubbar planeringen. ”Vilken vårvecka. Varmare än normalt – och det bara fortsätter”, utropade Aftonbladet fredagen den 13 mars.


Det var en olycksbådande prognos – för det handlar ju inte bara om att sitta på Konserthustrappan och lapa sol och äta glass. Varmare än normalt kan få förödande konsekvenser, och särskilt i vårveckorna.

Och då tänker jag inte bara på vattenskidåkningen i Vasaloppspåret, utan mera på dessa solkänsliga fjärilar och optimistiska, väderflyttande fåglar, alla bofinkar, lärkor, rödhakar, starar och trastar som lockas av den onormala värmen och som plötsligt, när bakslaget kommer – för det kommer, var så säker – pulsar omkring i decimetertjock snö och fåfängt söker mask och kryp och frön.

Isen i Fjällsjön har redan släppt i strandkanterna och på västsidan. Där Djupforsen rinner ut, är det öppet vatten. Det är en månad tidigare än normalt. Grågässen och sångsvanarna har redan anlänt och ormvråken cirklar över gärdena, skatorna är snart färdiga med sitt risbo och hackspetten trummar mot plåtblecket på telefonstolpen.

Det är verkligen en tidig vår och en orolig tanke som genast gnager är förstås om detta bara är en tillfällig vädernyck eller ett tecken på en långsiktig trend. Är det så här det ska bli när växthuseffekten slår igenom?


Förra vintern var ju extremt mild, nästan ingen vinter alls, och hela året 2014 lär vara det varmaste som uppmätts på jorden.

Det handlar visserligen om en ytterst modest stegring: 0,02 grader över det tidigare rekordet enligt den amerikanska rymdstyrelsen Nasa som sammanställt mätresultaten. Och det är förstås en högst osäker siffra. Så små variationer går egentligen inte mäta exakt och Nasa medger att uppgiften bara är till 38 procent säker – hur man nu kan räkna fram det.

Fast det har raskt blivit ett etablerat faktum: att 2014 var det varmaste året upprepas nu med emfas i klimatdebatten, vilket kanske mest avslöjar vilket statistiskt gungfly den debatten ofta kliver i.


Då är det bättre att hålla sig till det fasta och påtagliga: isen i Fjällsjön till exempel. Förra vintern var den tunn och mycket kortvarig, inte en pimplare vågade sig ut. Denna vinter hade vi rally på isen några nätter kring nyåret, sedan kom mildväder och förstörde rallybanan och nu börjar som sagt isen gå upp, en månad för tidigt.

Men för fyra vintrar sedan började israllyt redan tidigt i december och höll på till april, isen var metertjock och låg nästan till maj.

Sådana ytterligheter kan visserligen också skyllas växthuseffekten, jag vet det, men för sinnesfridens skull håller jag mig till vädernyckerna: påfågelögat på garageväggen var bara en tillfällighet, sånt som händer.

Och dessutom har vi nu fått välsignat kalla nätter som håller våren stången. Och inga nya fjärilar, gudskelov.