Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tegnells sommarprat avslöjar grupptänkandet

Anders Tegnell, statsepidemiolog, sommarpratade i P1 under onsdagen.Foto: MATTIAS AHLM / SVERIGES RADIO

Sverige höll fast vid kartan när terrängen ändrades under coronaepidemin. Det är ett oförlåtligt misstag.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Om statsepidemiolog Anders Tegnell har rätt, och Sverige följer en mer vetenskaplig linje än de länder som valt att stänga ned, måste det innebära att man hela tiden justerar åtgärderna i samma takt som att vi får mer kunskap om viruset. Tyvärr var det inte så det lät när han fick en timme att med egna ord förklara den svenska strategin, i Sommar i P1.

Trots det småputtriga formatet blev det ett avslöjande program. Anders Tegnell beskrev sin bestörtning när allt förändrades i mitten av mars. Då beslöt Folkhälsomyndigheten att gå över från smittspårning, i syfte att stoppa viruset, till att försöka minska effekterna av den samhällsspridning som redan var ett faktum. En modell som han trodde att fler EU-länder skulle följa:

”Då var det som att världen blev galen och allt det vi diskuterat verkade helt bortglömt. Land efter land stängde ned. I Sverige höll vi kvar vid det klassiska”, sa Tegnell. 

Att andra länder valde en annan strategi, med lockdowns och striktare karantänsregler, beror enligt Tegnell på att ”det politiska trycket blev för stort”. Ett annat sätt att se det är att Sverige höll fast vid den invanda kartan när terrängen var ny. 

För coronaviruset SARS-CoV-2 har ju inte betett sig som andra influensor; i stället sprids det i kluster och via vissa superspridare. Även Tegnell erkänner att de bedömningar av pandemin han gjorde i februari var ”helt annorlunda än den som blev”.

Det är naturligt att ingen vet precis hur ett nytt virus kan stoppas, och en ny sjukdom botas. Men just därför är det märkligt att Folkhälsomyndighetens företrädare uppträder så passivt. Borde inte en expertmyndighet vilja ta in så mycket fakta som möjligt, och lyssna till andra forskare både i och utanför Sverige?

Det fanns tidigt de som föreslog hårdare restriktioner för att stoppa smittan. Men Tegnell avfärdar dem som ”en grupp forskare och debattörer som under årtionden pekat på pandemirisken vid varje nytt fall av sjukdom i Kina. De kände nu att de äntligen fått rätt”. 

Forskarna i fråga tillhörde fel lag och kunde därför inte vara värda att lyssnas till, förstår man. Inom psykologin talar man om ”grupptänkande”, när medlemmarna i en grupp vill skydda gruppens konsensus och därför intar en väldigt kritisk hållning mot alla idéer som kommer utifrån. Att ifrågasätta blir ett tecken på att man är illojal. 

Av Anders Tegnells sommarprat att döma verkar Folkhälsomyndigheten lida av grupptänkande. Det är illavarslande – eftersom grupptänkande leder till allt mindre verklighetskontakt och allt sämre beslut.

Tänk om Tegnell hade vågat resonera om hur han ser på hösten som kommer: Om det skulle bli en andra våg, eller lokala smittokluster, är man beredd att skärpa restriktionerna då? Vad krävs för att man ska göra bedömningen att en åtgärd gör mer nytta än skada? Kan äldreboendena göra något annorlunda?

Istället för svar fick vi en timmes defensivt försvar: Var lugn Svensson, det är världen som är galen – och Folhälsomyndigheten som är normal.

Den sortens tunnelseende inger inte förtroende.