Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Tappa inte greppet om asylpolitiken

Antalet asylsökande har minskat kraftigt jämfört med 2015. Men det är inget skäl till att tappa krisinsikten.Foto: Tomas Leprince

Alltfler röster höjs för att Sverige ska återgå till den generösa flyktingpolitiken. Men krisen i mottagandet är långt ifrån över.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När året närmar sig sitt slut kan man konstatera att antalet asylsökande till Sverige har minskat med runt 80 procent jämfört med den historiska flyktingströmmen 2015. Fram till i mitten av december hade drygt 28 000 personer sökt asyl i Sverige 2016.

Många tar denna minskning till intäkt för att kräva att klockan ska vridas tillbaka igen i flyktingpolitiken. Svenska kyrkan anser exempelvis att rätten till familjeåterförening måste återinföras för gruppen alternativt skyddsbehövande. Men kyrkan verkar också mena att alla ensamkommande ungdomar som kom under förra året bör få stanna, även om asylskäl saknas. Eller som man uttrycker det i Juluppropet: "Ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro."

Det spåret är även Stadsmissionen inne på. Ordföranden Lotta Säfström beklagar i en debattartikel att en del ur gruppen ensamkommande får sin ålder uppskriven och därefter möts av avslag på sin asylansökan. Det skapar en situation där ungdomar väljer att försvinna och tvingas leva sina liv på gatan, menar hon.

 

Skriande bostadsbrist

 

Vad Säfström med flera i praktiken kräver är alltså att Sverige ska ge upp den reglerade invandringen. Det ska inte spela någon roll om man får ja eller nej på sin asylansökan. Människor ska själva få göra en bedömning om de anser att de kan återvända till sitt hemland eller inte.

Den hållningen kan man möjligen ha som hjälporganisation. Men politiker måste faktiskt orka stå upp för en asylpolitik som gör skillnad på ja och nej och som är långsiktigt hållbar. Därför är det oroande att krisinsikten nu återigen verkar försvinna i debatten. För det finns inget som talar för att de underliggande problemen är på väg att lösas.

Bostadsbristen är fortfarande skriande. Ingen har svaret på var flyktingarna som kom förra hösten ska bo. Stora S-styrda kommuner som Stockholm och Malmö har enorma problem att klara årets kvot av nyanlända. Hur Sveriges kommuner ska lösa nästa års kvot är oklart i dagsläget. Och då har man ändå inte tagit hänsyn till den stora majoriteten som på egen hand förväntas ordna sitt boende eller till alla anhöriga som väntas under kommande år.

 

Osäkert läge

 

Det går heller inte att utesluta att en liknande situation som den hösten 2015 uppstår igen. Turkiet kan välja att riva upp flyktingavtalet med EU. Gränskontrollerna kan när som helst underkännas av EU-kommissionen. Om Sverige dessutom på egen hand river upp ID-kontroller och den nya flyktinglagen är vi i ett precis lika utsatt läge som förra hösten.

Fokus bör i stället ligga på att underlätta där det är möjligt. Hur kan UD förenkla familjeåterförening för dem som har rätt till det? Kan Sverige trycka på Iran för att ta emot ensamkommande afghaner som är uppvuxna där? Går det att övertyga Danmark om att låta svensk polis genomföra gränskontroller ombord på tågen för att underlätta pendlandet?

Att tappa greppet igen borde däremot inte vara något alternativ.

 

Läs också: Låt inte MP sköta flyktingpolitiken igen

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.