Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ta chansen att tänka nytt, Löfven och Kristersson

Foto: FREDRIK WENNERLUND / FREDRIK WENNERLUND/STELLA PICTURES FREDRIK WENNERL
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES FREDRIK WENNERLUND
Foto: ARNE FORSELL / © BILDBYRÅN
Annie Lööf (C) har rätt på en punkt: S och M har inte rört på sig tillräckligt i regeringsfrågan

Socialdemokraterna och Moderaterna sitter fast i gamla föreställningar om att de är varandras ärkefiender. Än är det inte för sent att tänka om.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

2018 blev ett dramatiskt politiskt år. Mycket talar för att 2019 kommer att bli minst lika omvälvande. Den 26 maj är det val till Europaparlamentet. Det är upplagt för skrällar av olika slag. Minns bara hur Gustav Fridolin tog ett segerdopp i fontänen efter Miljöpartiets succé i förra EU-valet, där de gröna blev näst största parti.

Det kan bli ytterligare ett val under våren, nämligen ett extraval till riksdagen. I så fall måste det hållas senast den 21 april. 

Det mesta talar dock för att regeringsdramat får sin upplösning inom de närmaste veckorna. Alltför många partier har alltför mycket att förlora för att möta väljarna ännu en gång. Det gäller numera även Centerpartiet, som har sett förtroendesiffrorna rasa för sin partiledare.

Det är fördel Löfven i dragkampen om C och L

Förhandlingar pågår i det tysta inför den planerade statsministeromröstningen den 16 januari. Stefan Löfven och Ulf Kristersson uppvaktar var för sig Annie Lööf i hopp om att vinna hennes gunst. 

Löfvens chanser att lyckas framstår som större. Han kan bara höja budet kring arbetsrätten tills Lööf är nöjd. Kristersson har inte samma möjligheter att trolla bort beroendet av SD. 

Mycket pekar därför mot att det blir ännu en mandatperiod med S och MP i Rosenbad. Det är bara stödpartierna som byts ut; V ersätts av C och L. Det vore förstås ett betydande fall framåt, men samtidigt skulle det vara svårt för fyra så olika partier att enas kring en gemensam politik. 

Det enda kvartetten är överens om är att SD till varje pris ska isoleras. I övrigt ser önskelistorna väldigt olika ut. Ett sådant samarbete skulle riskera att bli dyrt för skattebetalarna, utan att regeringen lyckas ta itu med de akuta samhällsproblemen, såsom gängbrottsligheten.

Nejdrottningen Lööf har rätt om S och M 

Annie Lööf har fått berättigad kritik för sitt nejsägande under hösten. Men i ett avseende har hon faktiskt rätt. S och M har inte rört på sig tillräckligt i regeringsfrågan sedan valet i september. Båda partierna är helt fastlåsta i sina gamla positioner som politikens huvudmotståndare.

Det är som en gammal teaterpjäs som måste spelas på samma sätt varje år. Väljarna genomskådar rimligen detta. Det är något djupt konstlat över Löfvens frierier till Lööf. 

Alla vet att partierna är varandras motpoler i den ekonomiska politiken. Inte ens personkemin fungerar mellan partiledarna. Ändå låtsas Löfven som att C och L är naturliga samarbetspartners till S.

Samtidigt har S och M blivit alltmer lika. De har under 2018 tävlat om att utlova mest ordning och reda, stramast migrationspolitik och tuffast kriminalpolitik. Ändå vågar inget av partierna tänka utanför boxen och öppna för en S+M-regering. 

Det är ett svaghetstecken. Men än finns det tid att bryta invanda tankemönster. Fyra år till med den rödgröna regeringen är inte vad Sverige behöver.

 

Läs också: Julklapparna till Annie Lööf kan bli för dyra