SVT svek väljarna och lekte Bolibompa-duell

SVT:s tramsduell sändes från Värmekyrkan i Norrköping.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Kristersson var bäst, Löfven var mindre bra men absolut sämst var Sveriges Melodifestivals-Television.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

En vecka kvar till valet. Krissiffror för de båda statsbärande partierna. Mycket stod på spel när statsminister Stefan Löfven och oppositionsledare Ulf Kristersson bjöds in till SVT:s statsministerduell. Eller vad det nu var för nåt. 

Duellens groteskt poppiga upplägg avslöjade att public service drömde sig tillbaka till - eller framåt mot - sin verkliga älsklingsuppgift: "Mello". Partystämning skulle det vara. Tempo, tempo, tempo! Liv i publiken! Kul!

Snart började programledaren hyssja åt publiken att de skulle sluta applådera hela tiden och slösa tid. Det struntade de i. Lysande koncept.

I brutal kontrast till SVT:s rajtan tajtan-mentalitet fick bland annat en polis och en lärare  berätta kort om sin tunga verklighet i välfärden: om stress, frustration och resursbrist. Inga unika röster, dessvärre. Detta handlade duellen en hel del om, utan att någon blev klokare.

Kartell mellan Löfven och Kristersson

Löfven talade om att fixa fler lärare, sjuksköterskor och poliser. Så ska allt lösas. Den givna huvudinvändningen mot den strategin är: Visst, folk behövs, men Sverige står samtidigt inför enorm arbetskraftsbrist. Borde vi inte prata om det? Hur löser vi det?

Men den invändningen gjorde inte Ulf Kristersson. För han vill också bara prata om fler lärare, sköterskor och poliser. Han och Löfven bildade liksom en "det låtsas vi inte om"-kartell mot verkligheten och väljarna. Och programledaren lät dem hållas. Nu byter vi ämne! Applåder! Party on!

Tystnadskartell råder även inom migrationspolitiken. Både S och M vet att de kommer att få ett sjå att upprätthålla en stram migrationspolitik när MP. V, C, L och KD vill dra åt motsatt håll. Detta vill inte S och M prata om. Och det slapp de. Tempo, tempo, tempo!

I migrationsavsnittet slog Stefan Löfvens svaghet som debattör ut i full blom. När han blir stressad börjar han säga lite konstiga saker och fastnar i märkliga spår. Här zoomade han in på EU och "sju rättsakter" i migrationspolitiken. Ingen förstod någonting och programledaren brydde sig inte om att fråga. För - tjolahopp!

I miljösnutten stod Ulf Kristerssons blajande i full blom. Oavsett retoriska skenmanövrar är det uppenbart att han absolut inte tänker prioritera klimat och miljö över någonting annat.

Roliga timmen med Stefan och Ulf

Eller så var det inte uppenbart alls, eftersom duellanterna avbröt och pratade i munnen på varandra hela tiden. Eller överröstades av programledaren. Eller av publiken. 

Och mitt i alltihop blev det roliga timmen. Nu skulle Löfven och Kristersson svara på frågor om varandra! Guuuud så kuuuul!

I hur många utvecklade länder tillåts en politisk debatt mellan möjliga regeringschefer reduceras till ett pajigt barnprogram? Hur. Många?

Och om den svenska vuxenvärlden är så barnslig, stojig och respektlös inför demokratins viktigaste ämbete - hur kan vi förvänta oss att det exempelvis ska vara ordning och reda i landets klassrum? Att eleverna ska sköta sig och lyssna på läraren? Att de ska ta kunskap och självdisciplin på allvar?

Om vi ska lyckas lösa alla de samhällsproblem som är så stora och komplicerade är det faktiskt en förutsättning att det finns vuxna i vuxenvärlden.