Historien är klart anmärkningsvärd. I söndags sände SVT:s Sportspegeln ett 15 minuter och 43 sekunder långt inslag om vinter-OS i Peking 2022. Idrottsminister Amanda Lind (MP) var en av dem som figurerade. Hon uttalade sig bland annat om Kinas brott mot mänskliga rättigheter.
Men i den version som ligger uppe på SVT Play har 5 minuter och 8 sekunder försvunnit. OS-inslagets ”huvudsegment” – där Lind medverkar och internationella krav på bojkott av spelen i Peking tas upp – har klippts bort.
På nätet får SVT-tittarna i stället huvudsakligen hålla till godo med ett inslag om kinesiska barn som lär sig spela hockey tack vare kommunistpartiets breda satsning på vintersport.
Frilansjournalisten och Expressen-medarbetaren Jojje Olsson – som intervjuades i segmentet – var först med att uppmärksamma att det tagits bort. Han uppger att en anställd på SVT-sporten meddelat honom att klippet skrotades för att det beskriver Kina som en ”diktatur” i stället för ”enpartistat”, samt för att det konstaterar att regimens förföljelse av uigurer i Xinjiang i vissa kretsar beskrivs som ett ”folkmord, åtminstone kulturellt”.
SVT Sports tillförordnade ansvarige utgivare säger däremot till Expressen att man fattade beslut om att ta bort segmentet för att det brast i ”verkshöjd”. Den förklaringen är svår att ta på allvar. Ledarsidan har tillgång till det bortklippta segmentet i sin helhet. (En nedkortad version finns på SVT Sports sajt.)
Public service – som är immunt mot ekonomiska påtryckningar från den kinesiska regimen – har ett särskilt ansvar att stå upp.
Även om Olsson riktar hård kritik mot den kinesiska regimen och jämför Peking-spelen med OS i Berlin 1936 är inslaget i sin helhet balanserat. Kinesiska ledare citeras också upprepade gånger.
Att den journalistiska kvaliteten skulle vara så undermålig att SVT känt sig nödgat att gå fram med saxen förefaller helt enkelt inte sannolikt.
SVT måste sjunga ut och redogöra ingående för hur man resonerat. Har Public service klippt bort kritik av rädsla för den kinesiska regimen är det mycket allvarligt. Det spelar ingen roll om det skett efter påtryckningar eller på eget bevåg.
Det är en bärande del i kommunistregimens utrikespolitiska strategi att sätta press på andra länders medier, företag och myndigheter för att på så sätt mana fram självcensur. Den pågående kampanjen mot den viktiga handelspartnern Australien – som kinesisk press refererar till som ”ett tuggummi under skon” – är ett illustrativt exempel.
Sverige är inte förskonat, tvärtom. Alla medier vet numera att kritisk bevakning av diktaturens brutala metoder i Xinjiang, Hongkong och Tibet riskerar att bemötas med påhopp, hot och indragna visum.
Public service – som är immunt mot ekonomiska påtryckningar från den kinesiska regimen – har ett särskilt ansvar att stå upp mot det.
Visar det sig att man tvärtom viker ner sig vore det ytterst allvarligt.