Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sveriges favoritdiktator lämnar äntligen makten

"Sverige och Zimbabwe allmänt står nära varandra", sa statsminister Ingvar Carlsson när han träffade Robert Mugabe 1989. Foto: OLLE SPORRONG & BUTHAUD GERALD/ANDBZ/ABACA STELLA PICTURES

Det långvariga stödet till Robert Mugabe är en skam för Sverige.

Att presidenten till slut har fått lämna makten betyder dock inte att framtiden är ljus för Zimbabwe.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

De flesta hade förmodligen trott att han skulle dö på sin post. Men på tisdagen tvingades Robert Mugabe, 93, till slut att avgå som president för Zimbabwe.

Efter 40 år av repressivt styre är det inte förvånande att zimbabwierna gläder sig. Men de stora demonstrationerna på Harares gator är dessvärre inget tecken på att landet är på väg att bli en demokrati.

För det är ingen folklig resning som har fällt Mugabe, utan en kupp i syfte att hindra hustrun Grace "Gucci-Grace" Mugabe från att efterträda sin make. Den nya presidenten - Emmerson Mnangagwa - som svärs in på fredag har stått vid Mugabes sida i över 40 år. Risken är stor att repressionen fortsätter.

Sveriges stöd till Zimbabwe

När Robert Mugabes Zanu-PF vann en förkrossande seger i samband med valet vid självständigheten 1980 såg framtiden dock mycket ljus ut.

Zimbabwe hade rika naturtillgångar och ett modernt storjordbruk som kunde producera nog med mat för både befolkningen och export. Som ny president predikade den marxistiska gerillahjälten Mugabe dessutom försoning med de vita och satsade stort på utbildning och sjukvård.

Nästan 40 år senare är ekonomin svårt skadad av socialistiskt vanstyre och korruption. Det blomstrande jordbruket slogs i spillror genom konfiskation och ren inkompetens. Och när regimen försökte lösa krisen genom att trycka nya sedlar slog Zimbabwe världsrekord i hyperinflation. Svaret från Mugabe? Att förbjuda inflation. I dag lever över 70 procent av zimbabwierna i fattigdom och en fjärdedel behöver mathjälp.

Ansvaret för denna tragiska utveckling är förstås Mugabes. Men en viss skugga faller också över Sverige. Efter självständigheten 1980 blev Sverige snabbt en stor biståndsgivare till Zimbabwe. 

Ingvar Carlsson och Robert Mugabe

De starka banden försvagades inte av att Robert Mugabe snabbt tog till våld i syfte att göra Zimbabwe till en enpartistat. Redan 1983 inledde armén massakrer mot minoritetsfolket ndebele där totalt uppemot 30 000 människor tros ha dödats. 

Svenska biståndspengar fortsatte ändå att strömma in i landet och 1989 besökte dåvarande statsminister Ingvar Carlsson Zimbabwe och vandrade hand i hand med Robert Mugabe - frihetshjälten som nu blivit en tyrann.

Vetskapen om massakrerna hindrade inte Carlsson från att slå fast att "Sverige och Zimbabwe allmänt står nära varandra". Först i början av 2000-talet, när Mugabe inledde sin konfiskationspolitik, bröt Sverige till slut med honom. 

I efterhand är det svårt att förstå hur relationen kunde bestå så länge. En träffande analys gjordes av prästen Håkan Sandvik i Sveriges Radio på onsdagen.

"Det var väl så att vår solidaritet ibland blev viktigare än de människor vi skulle vara solidariska med".

Det långvariga stödet för Robert Mugabe är en svensk skam.

 

Läs också:

Sveriges mål kan inte vara att bränna pengar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!