Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sverige släpar hopplöst efter i smittbekämpningen

Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det högteknologiska Sverige borde ligga i framkant när det gäller smarta och kostnadseffektiva åtgärder mot pandemin, som masstestning och digital smittspårning. I stället släpar vi hopplöst efter. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Att lyssna på våra ledande statsepidemiologer med Anders Tegnell i spetsen för ofta tankarna till hur svenska kriminologer brukar låta. ”Nej, det där är en meningslös åtgärd. Den är bara till för att visa politisk handlingskraft.” ”Nej, det finns ingen evidens för det förslaget. Om det har en effekt så är den väldigt liten”.

Grundhållningen till nya åtgärder är skeptisk. Om det inte finns tunga vetenskapliga bevis är det bättre att avstå och låta förloppet ha sin gång.

Men i kris måste man handla; passivitet och uppgivenhet är inget alternativ. Med ett nytt virus framför oss måste vi också ständigt vara beredda att ompröva gamla sanningar och strategier. Även åtgärder med små positiva effekter kan vara värda att satsa på om de inte medför någon stor kostnad.

Det är alldeles för tidigt att kora några vinnare i kampen mot covid-19. Facit får vi kanske först efter ett par år. Men så här långt är det uppenbart att ett antal länder har lyckats betydligt bättre än andra. 

Det handlar om ett antal asiatiska länder som Sydkorea och Taiwan, men även Nya Zeeland, Tyskland, Island och Norge har haft imponerande framgångar i kampen mot viruset. Det kan finnas många förklaringar till att dessa länder skiljer ut sig, men ett gemensamt drag har varit att de har agerat snabbt och pro-aktivt.

Tyskland har exempelvis skalat upp sin testkapacitet till 4,5 miljoner tester i veckan och infört en plikt att bära munskydd i alla butiker. 

I Sverige däremot har det mesta segdragits. Folkhälsomyndigheten har gjort tummen ner för allt från masstestning av befolkningen – ”Att testa många är inget självändamål” (30/3) – till appar för digital smittspårning och munskydd i offentliga miljöer. Allt har avfärdats som tämligen meningslösa åtgärder samtidigt som de svenska dödstalen har stuckit iväg.

På uppdrag av regeringen skulle Folkhälsomyndigheten ha tagit fram en strategi för 100 000 tester i veckan i slutet av april. Den verkliga siffran förra veckan hamnade på ynka 24 000. Socialminister Lena Hallengren (S) försökte förgäves hitta en bortförklaring till det undermåliga utfallet i söndagens Agenda i SVT. 

I veckan kom också beskedet att Sverige tackar nej till att använda smittspårningsappar. Det är ännu inte känt hur effektiv den metoden är, men genom att redan nu avfärda idén avhänder man sig möjligheten att snabbt kunna använda verktyget vid behov. När det gäller frågan om munskydd tittar man åtminstone på den inom myndigheten.

Den tillbakalutade attityden har inte Sverige råd med. Som ett högteknologiskt välfärdsland borde vi tvärtom vara ledande i utvecklingen mot ett smart och kostnadseffektiv smittskydd. 

Mycket tyder på att smittspridningen nu har vänt ner även om krisen är långt ifrån över. I det läget borde regeringen se till att det finns en infrastruktur på plats för ett effektivt smittskydd med minsta möjliga påverkan på ekonomin. Vad väntar man på?