Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sverige bör säga ja till EU-stöd till coronadrabbade

Ordförande Ursula von der Leyen presenterade EU-kommissionens förslag till stödfond på onsdagen.Foto: OLIVIER HOSLET / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Visst finns det faror med att ge rena bidrag till de EU-medlemmar som drabbas värst av pandemin. Men riskerna med att inte agera solidariskt i denna svåra kris är större.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Coronautbrottet har inte inneburit någon lysande reklam för EU-samarbetet. Italiens böner om hjälp förblev länge ohörda, Tyskland och Frankrike har beslagtagit medicinsk utrustning ämnad för export och trots ett bnp-ras av historiska mått har EU-ledarna misslyckats med att hitta gemensamma lösningar för att mildra den ekonomiska krisen.

Men nu skymtar en utväg. Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Emmanuel Macron har föreslagit att EU ska låna upp pengar i syfte att ge bidrag till de värst drabbade medlemsländerna.

Utspelet var uppenbarligen synkroniserat med EU-kommissionen, som på onsdagen föreslog att unionen ska låna till en stödfond om hela 750 miljarder euro – varav två tredjedelar ska delas ut som bidrag.

Kanske beror Merkels u-sväng på att hon ser att coronautbrottet är en existentiell kris för EU. I Italien har den uteblivna hjälpen inneburit att stödet för EU har sjunkit kraftigt under pandemin. Att i det här läget bara erbjuda lån med villkor om hårda strukturreformer – likt EU gjorde under eurokrisen – skulle kunna få hela EU-samarbetet att rämna. 

Som ett av allt färre länder står Sverige dock fast vid att bara ge stöd i form av lån med kort återbetalningstid. Det ligger i linje med hur det brukar låta i den svenska debatten. Partierna, med undantag för L, kritiserar ofta svällande EU-budgetar, men talar tystare om de stora vinsterna med den inre marknaden.

Men frågorna hänger ihop. Under pandemin har EU-kommissionen klokt nog satt reglerna mot statsstöd ur spel. Men det betyder att de rika länderna i norr har kunnat stödja sina företag betydligt mer än länderna i söder. Därmed förvärras obalanserna på den inre marknaden, som redan i dag gynnar Nordeuropa mer än Sydeuropa.

Visst finns det faror med att låta EU låna upp stora summor. Men det finns också uppenbara risker med att inte agera.

Svenska partier måste också värna sammanhållningen i unionen om man vill kunna få igenom egna hjärtefrågor. 

På onsdagen efterlyste Ebba Busch Thor på DN Debatt en gemensam EU-strategi mot Kinas växande maktspråk. Det vore välbehövligt. Men Italien har redan slutit omfattande samarbetsavtal med Kina och kontakterna har intensifierats under krisen. Men om Sverige ser till att stoppa en stödfond ämnad att hjälpa Italien är det förstås bara att glömma att EU någonsin agerar gemensamt mot Kina.

Visst finns det faror med att låta EU låna upp stora summor. Alla förslag om att ge EU mer av egna intäkter för att betala tillbaka lånen bör granskas mycket kritiskt. Men det finns också uppenbara risker med att inte agera solidariskt i denna exceptionella kris.

I de tuffa förhandlingar som nu väntar bör Sverige göra allt för att sätta en så modern prägel på stödfonden och EU:s långtidsbudget som möjligt, inklusive klimat- och demokratikrav.

Men Sverige bör inte motsätta sig idén om tillfälliga bidrag till de värst drabbade medlemmarna. Det vore fel strid i fel tid.