Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sverige behöver
fler stipendiater

Avgiftsreform. Sedan i höstas är det inte längre gratis för vissa utländska studenter att utbilda sig vid svenska universitet och högskolor.Sverige har därmed sällat sig till de flesta andra utvecklade länder och infört avgifter på högre utbildningar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Något dramatiskt har skett i det tysta, och utan någon egentlig debatt utanför högskolans väggar. Antalet utländska studenter från länder utanför EU har minskat med omkring 80 procent, enligt en aktuell studie från Högskoleverket.

Det är en dramatisk, men knappast oväntad, nedgång. Sedan i höstas är det inte längre gratis för vissa utländska studenter att utbilda sig vid svenska universitet och högskolor.

Sverige har därmed sällat sig till de flesta andra utvecklade länder och infört avgifter på högre utbildningar. Så kallade tredjelandsstudenter från länder utanför EU, Norge och Schweiz får nu betala någonstans mellan 100 000 kronor och 200 000 kronor för ett läsår. En egyptier som vill utbilda sig till läkare i Sverige måste alltså betala en miljon kronor och det är en summa som också skulle verka avskräckande för de flesta svenska ungdomar.

 

Och kritiken inför regeringens avgiftsreform handlade mycket om att den var ett sätt att införa universitetsavgifter bakvägen även för svenska studenter. Men det finns, tack och lov, absolut inte på någon politisk karta.

Ett avgiftssystem för tredjelandsstudenter är dock rimligt av flera skäl. Avgifterna säkerställer att studenterna verkligen kommer till Sverige för att studera i första hand och att de är motiverade. Vi ska inte vara något gratisalternativ. Avgifter kan också bidra till att höja kvaliteten vid svenska lärosäten; den som betalar en saftig utbildningsnota lär också vara mer benägen att ställa krav på vad som erbjuds.

 

Men Högskoleverkets utredning om avgiftsreformen måste ses som en larmklocka. Det enorma raset visar att avgifterna är alldeles för höga. Dessutom är de utlovade stipendierna som skulle motverka bortfallet alldeles för få.

Utländska studenter är en tillgång för Sverige och svenska företag. Det pågår en tuff global konkurrens om de skarpaste hjärnorna därute och som vi måste hänga med i.

Enbart från Kina kom det i höstas 1000 färre studenter och från Indien var minskningen 800 stycken. Fördelarna för svenska multinationella företag är förstås stora om de kan anställa kinesiska eller indiska civilingenjörer som utbildat sig vid Chalmers eller KTH.

Några av tredjelandsstudenterna blir kvar i Sverige. De bildar familj och bidrar med sin kunskap till vårt BNP. Men de flesta återvänder till sina hemländer och blir på så sätt levande reklampelare för ett litet kallt land i norra Europa.

 

Ett utbyggt stipendiesystem för fattiga studenter från fattiga länder är sund och effektiv biståndspolitik. Det är begåvat att satsa på begåvningar som efter en civilekonomexamen från ett svenskt universitet kanske startar en affärsrörelse i sitt hemland och skapar många nya arbetstillfällen.

Utbildningsminister Jan Björklund har nu Högskoleverkets larmsiffror på bordet och en skyldighet att bygga ut stipendiesystemet rejält. Att investera i kunskap lönar sig för alla parter.