Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Svenska biståndspengar korrumperade Afghanistan

Biståndsminister Per Olsson Fridh (MP) borde dra lärdom av Afghanistan: Det är inte saligt att giva om gåvan gör problemen värre.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
En annan sorts spökskola. Ett klassrum i en övergiven flickskola i Mazar-e-Sharif. Sedan talibanerna tog makten i augusti har inga elever vågat komma till skolan.
Foto: STRINGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Sverige har skänkt 14 miljarder kronor i bistånd till Afghanistan. Vad fan fick afghanerna för pengarna?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Afghanistan är den största mottagaren av bistånd från Sverige. Under 20 års tid har cirka 14 miljarder kronor betalats ut till projekt för demokratisk utveckling, jämställdhet och fattigdomsbekämpning. Men resultatet är magert, visar en ny rapport från Expertgruppen för biståndsanalys.

Regeringens strategier har utgått ifrån ”fördefinierade lösningar på utifrån uppfattade problem” som har baserats på ”en begränsad förståelse för hur Afghanistan fungerar”.

I klartext: Biståndsmyndigheten Sida har inte förstått att det inte räcker med att utbilda individer i exempelvis jämställdhet och demokrati för att bryta upp traditionerna i ett klansamhälle. 

Det bistånd som har haft bäst resultat är i stället det som gått till konkreta projekt, som att bygga vägar, skolor och sjukhus. Om man går via organisationer som har lång erfarenhet av landet – som Svenska Afghanistankommittén – har projekten större chans att lyckas. De känner till det afghanska samhället och har byggt upp förtroende hos befolkningen.

Men en stor del av det svenska biståndet har slussats via stora, internationella givare, som Världsbanken och FN. Grundtanken är rimlig: Det är omöjligt för afghanska myndigheter att på ett effektivt sätt samarbeta med dussintals olika givarländer. Men den svenska synen på internationella organisationer framstår som stjärnögt naiv. Bara för att det står FN eller Världsbanken på visitkortet betyder det inte att personalen är immun mot korruption. Tvärtom.

Världsbankens Afghanistanfond ARTF har fått 4,4 miljarder kronor från Sida. Men nu visar DN att stora summor kan ha försvunnit på vägen. Lokala organisationer som fått stöd av fonden vittnar om ett närmast institutionaliserat system av mutor. För att beviljas bistånd måste de lova att sätta in upp till 15 procent av pengarna till en mellanhand. Till och med biståndspengar som skulle motarbeta korruption har gått till att betala mutor. 

Afghanska medier har också avslöjat att Världsbanken har betalat för ”spökskolor” – som bara finns på papperet.

Biståndet har i praktiken bidragit till den korruption som gjorde den afghanska regeringens styre så skört att det under sommaren föll ihop på bara några veckor.

Under ett nytt talibanstyre lär situationen för befolkningen bli fortsatt miserabel. Flyktingvågen innebär också att redan ansträngda grannländer sätts under ytterligare press. 

Svenskt bistånd bör riktas in där det gör mest nytta: humanitär hjälp till flyktingläger i regionen, och långsiktigt stöd till välbeprövade organisationer som Svenska Afghanistankommittén. 

Enprocentsmålet ger dock Sida incitament att trycka ut pengar, även om projekten inte uppnår målen. En fara efter att talibanerna har tagit över makten i Afghanistan är också att något annat fattigt land kommer att översköljas med ogenomtänkt svenskt bistånd som göder korruption.  

Om kvaliteten inte kan garanteras är det bättre att avstå från att ge. Slopa enprocentsmålet.