Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

(S)välj stoltheten och skicka Lövin till Bryssel

Klimat- och miljöminister Isabella Lövin (MP) är ett logiskt val som svensk EU-kommissionär med ansvar för klimat- och miljöfrågor. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Dragkampen om EU:s toppjobb är i full gång. I juli väntas medlemsländerna nominera sina kandidater till den nya EU-kommissionen. Foto: NILS JAKOBSSON / © BILDBYRÅN

Regeringen bör sikta på att få en klimatportfölj i nästa EU-kommission, och då är Isabella Lövin (MP) ett logiskt val.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Lagom tills sillen och färskpotatisen plockas fram i midsommar väntas EU:s länder utse en ny ordförande för EU-kommissionen. Vill det sig väl blir det danskan Margrethe Vestager som kniper EU:s tyngsta jobb.

När den dragkampen väl är över startar jakten på de åtråvärda portföljerna som EU-kommissionärer. Sverige har sedan år 2010 företrätts av Cecilia Malmström i Bryssel. Posten som handelskommissionär är en av de tyngsta i ”EU:s egen regering”, och Malmström har skött uppdraget med den äran. En serie frihandelsavtal har förts i hamn samtidigt som hon har bjudit motstånd mot Trumps protektionism.

Det ska mycket till för att upprepa den framgången. Så hur ska Sverige tänka denna gång? I förhandsspekulationerna pekas arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ut som favorit till att bli nästa EU-kommissionär. De svenska prioriteringarna sägs vara jobb och tillväxt, klimatet, säkerhetsfrågor och migration.

Ska Ylva Johansson (S) missionera om ”the Swedish model” i EU?

Det är fel tänkt på alla plan. Ylva Johansson är visserligen en erfaren minister med betydande pondus. Men hennes profil matchar inte Sveriges intressen när det kommer till EU. 

Rimligen tänker sig Socialdemokraterna att hon ska få ansvar för arbetsmarknadsfrågorna. Men Sverige vill ju att den sociala pelaren ska vara en mellanstatlig diskussionsklubb - inte ett projekt som ska förverkligas med skarpa lagförslag. I rollen som EU-kommissionär duger det inte att åka runt i EU:s länder och missionera om ”the Swedish model”. 

Minst lika konstig är idén att Sverige skulle vara lämpat att ta över portföljen för migrationsfrågorna. Det är nog bara på hemmaplan som man är imponerad över vårt sätt att ”ta ansvar” i den frågan.

Sverige borde prioritera helt annorlunda. Överst på listan bör klimat och miljö stå - en svensk paradgren och en global ödesfråga. Det styr i sin tur vilket namn som bör föras fram från svensk sida. Isabella Lövin (MP) är inte bara miljö- och klimatminister, utan har även ett förflutet som EU-parlamentariker där hon lyckades driva igenom ett förslag om mer uthålligt fiske trots hårt motstånd. 

Att Lövin har ett starkt klimatrenommé i EU är en klar fördel när portföljerna ska delas ut. Att hon dessutom är kvinna och har en tung formell titel som vice statsminister skadar sannerligen inte heller i sammanhanget.

Den inre marknaden är 

Om Sverige ändå inte skulle lyckas få en portfölj inom klimat och/eller miljö bör vår nästa prioritering vara den inre marknaden. Precis som med frihandel globalt är rivna handelshinder inom unionen en blågul hjärtefråga. Här finns massor att göra för en tuff kommissionär, inte minst inom tjänstesektorn som hämmas av nationella särregleringar.

Då kan Sverige diskret dra tillbaka Lövins namn och ersätta det med ett annat. En person med saklig tyngd på det området skulle exempelvis kunna vara Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium.

Stefan Löfven får ursäkta, men Sverige måste sikta högre än att till varje pris skicka en socialdemokrat till Bryssel.

 

Läs också: Sverige kan glömma att få toppjobben i EU