Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

SVT verkar tro att tittarna är idioter

Ingenting får vara långt eller komplicerat. Allt ska vara snabbt, enkelt, svart-vitt och konfrontativt i SVT, skriver Susanna Birgersson.Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Det största problemet med SVT är ytligheten i de program som är tänkta att vara seriösa.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Varför tycker du att bantningsprogram för hundar är viktigare än att anställa sjuksköterskor och höja polislönerna?” Det var Muf-ordförande Benjamin Dousa som drämde till SSU-diton Philip Botström allt vad han kunde i SVT:s debattprogram Opinion Live i torsdags. Det enda han därmed uppnådde var att själv framstå som fånig: Som om de många parallella välfärdskriserna hade kunnat avhjälpas bara Sveriges radio och Sveriges Television slimmades lite.

Ämnet var alltså public service, och det mesta handlade om pengar. Övriga kritiker pekade på vänstervridningen, den sneda konkurrensen gentemot andra medier och på tramset: till exempel melodifestivalen, Gifta vid första ögonkastet och just det, bantningsprogram för hundar. Den listan kunde förstås göras mycket, mycket längre.

SVT är ytligt

Men det största problemet nämndes överhuvudtaget inte, symtomatiskt nog: ytligheten i de program som är tänkta att vara seriösa. Särskilt gäller detta SVT:s debatt- och nyhetsprogram, kultur- och politikbevakning.

Ingenting får vara långt eller komplicerat. Allt ska vara snabbt, enkelt, svart-vitt och konfrontativt. Det politiska spelet är alltid överordnat politikens innehåll. De ”fördjupande” inslagen består oftast av ett kort reportage följt av en hetsig debatt mellan politiska motståndare, ledd av en illa påläst programledare. 

Rapporteringen om andra länders politik är närmast obefintlig, bortsett från den noggranna bevakningen av allt vad Donald Trump säger och gör. Skildringen av politiken på EU-nivå är... – ja, var är den? Med tanke på hur förfärade vi är över brexit kunde man ha trott att vi var djupt intresserade av det europeiska samarbetet. Inte SVT i alla fall. 

Där finns heller inget intresse för den intellektuella, nyansrika debatt om kultur, nationalism, liberalism, identitetspolitik och religion som pågår överallt i västvärlden. Den sfären lämnas närmast helt åt Fredrik Skavlan. Han är visserligen duktig på att ställa oväntade frågor, men utrymmet för intellektuell fördjupning saknas i hans program.

På nätet kan människor söka sig fram till föreläsningar och debatter om allt mellan himmel och jord. Som den numera världskände professorn och debattören Jordan B Peterson förundrat framhåller lyssnar miljontals människor på hans långa och snåriga psykologiska utläggningar av berättelserna i Gamla testamentet. Folk, också unga människor, längtar efter substans, efter tyngd och allvar, efter tänkvärda tankar. Men de får leta på Youtube snarare än på SVT Play.

Behandla tittarna som vuxna

Jag tycker om public service. Alltså jag tycker om idén. Tanken att det ska finnas ett brett utbud av journalistik och kvalitetsunderhållning tillgängligt för alla, är tilltalande. Fast vad spelar det för roll, om det vi får se och höra är ensidigt och fördummande? Public service betydelse för demokratin är inte på något sätt magisk, utan avhängigt innehållet.

Fortsätt gärna med melodifestivalen, jag kunde inte bry mig mindre. Men om ni inte börjar behandla tittarna som vuxna, intelligenta varelser, kommer det folkliga föraktet att växa. Den dag nationalpopulisterna får möjlighet att detaljstyra public service eller Benjamin Dousa-politiker har majoritet att stänga ner alltsammans, då finns det inte längre någon folklig opinion kvar som hindrar dem.

Replik från SVT: Nej, vi tar inte tittarna för idioter, Susanna Birgersson

Därför är svenskarna så pessimistiska.