Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Susanna Birgersson

Städning – minst lika bra för själen som pep talk

Hamid Zafar menar att lärarna saknar verktyg för att bemöta stöket.
Ordningskonstnären Marie Kondo har rätt - städning är inget skitjobb, utan en konst att ta på allvar. (Bild från succéserien Tidying up with Marie Kondo”. ) Foto: AP TT NYHETSBYRÅN
Behåll bara de ägodelar som ger dig ”a spark of joy”, en gnista av glädje, råder Marie Kondo. Foto: SETH WENIG / AP TT NYHETSBYRÅN/ NTB SCANPIX

Ordning har fått ett oförtjänt dåligt rykte.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ibland har det känts som att jag inte gör något annat än plockar undan leksaker, städar, viker tvätt och försöker hålla kaoset borta. Ofta vildsint muttrande något om Sisyfos, bitterligen klagande över det oförlåtliga slöseriet av intellekt. 

Duplobitarna i sin låda, plastglasen och de virkade bakverken i miniatyrköket, de allt trasigare bilarna i sin korg. Plastdjuren ska skiljas från gosedjuren, bokstavsklossarna från magnetkuberna, tuschpennorna från kritorna. 

Dagens bästa teckning sparas, tågbanan får vara kvar om den fortfarande är hel, några av pärlorna slinker med i dammsugaren. I går, i dag, i morgon, igen och igen.

För ett tag sedan beklagade jag mig för en väninna, hon suckade bekräftande och sa att ja, vi plockar och plockar så att barnen ska tycka att det är roligt att leka med leksakerna igen. 

Och plötsligt tycker jag nästan om att städa. Det är ju sant! 

Är kaos liberalt?

Ordningen gör att leksakerna ter sig lockande igen, nästan som nya. Jag själv fungerar visst likadant. Fint hopvikta tröjor och blusar som hänger i färgordning gör att det är roligt att välja kläder och dämpar dessutom impulsen att köpa nytt. 

Ordentligt sorterade garn, stickor, nålar och tyger sporrar mig till handarbete. Matlagningen blir roligare i ett städat kök. Ett rent skrivbord gör artikelförfattandet lustfyllt, en prydlig bokhylla får mig att läsa de olästa böcker jag redan har i stället för att googla efter nya.

Ordning har ett oförtjänt dåligt rykte. Det är måhända fascismens och rasismens fixering vid att sortera och hålla folk, nationer och raser åtskilda, som gjort att ordning uppfattas som auktoritärt, medan kaos på något sätt skulle vara mer liberalt. Men i vardagen, bortom de politiska ideologierna, mår de allra flesta bra av ordning. 

Det förvånar mig faktiskt att inte fler listor som presenteras som hjälp mot nedstämdhet innehåller detta slags tips. 

Att bädda sängen, diska, dammsuga och lägga in sina kläder i garderoben torde vara minst lika effektivt som att tänka peppiga tankar om sig själv.

Marie Kondo har kritiserats

Jag tittar på succéserien ”Tidying Up with Marie Kondo” – programmet där en kvittrande japanska åker runt till fullständigt sönderkonsumerade amerikaner och hjälper dem att först göra sig av med sådant de inte använder och att sedan organisera sina saker på ett sätt som gör det lätt att hålla ordning. Det formligen lyser om deltagarna när de berättar om den genomgripande förändring de har gjort i sina hem och faktiskt också i sina liv.

Serien har fått kritik, givetvis har den det, bland annat för att den antas vända sig till kvinnor och uppmuntra dem att lägga ännu mer tid på det obetalda hemarbetet. Och saker kvinnor sägs syssla med får absolut inte glorifieras eller romanitiseras. (Kvinnor ska i stället uppmuntras att bli bättre på att acceptera damm och stök.)

Vilket ointressant förhållningssätt till tillvaron, så typiskt. 

Vänd på det: Städning och iordningplockande är en ofrånkomlig del av livet, antingen du gör det själv eller någon annan gör det åt dig. Tillfredsställelsen som sänker sig varje gång leksakerna placerats på rätt plats, innehållet i ännu en låda sorterats och hyllorna i skafferiet torkats av, är existentiell. 

Den kommer ur den mänskliga driften att skapa skönhet. För ordning är just det: en form av skönhet.

 

Läs också:

Danska sossar visar att förståsigpåarna har fel