Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Susanna Birgersson

Ska staten tvinga unga kvinnor att göra abort?

Bild från Moderaternas kampanj, där man stöder idén att göra ”reglerat surrogatmödraskap” lagligt. Foto: Moderaterna / Moderaterna

Det är bara en tidsfråga. Huruvida surrogatmödraskap blir tillåtet i Sverige är uteslutande en fråga om när, inte om.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I världens mest progressiva land kan folks rätt att få biologiska barn naturligtvis inte begränsas av sådana småttigheter som att de saknar partner eller fungerande livmoder. Inte när det finns könsceller att köpa, livmödrar att hyra eller låna.

Ytterligare ett steg har tagits när nu Moderaterna har meddelat att partiet stöder så kallat altruistiskt surrogatmödraskap. Och självklart är även det bara ett tillfälligt stopp på vägen mot att processen kommersialiseras. 

https://twitter.com/moderaterna/status/1154092986080419842

Först häver man förbudet, sedan inser lagstiftarna det absurda i att förvägra kvinnor kompensation för den enorma risk de utsätter sig för. Man kan redan föreställa sig det fullt rimliga argumentet: ”Varför ska bara de barnlösa par som råkar ha en sanslöst självuppoffrande syster eller väninna i sitt liv, ges möjligheten att få barn?”

Jag förstår att längtan efter barn kan vara fruktansvärt stark, så stark att det gör ont, så stark att inget annat betyder något. Jag är övertygad om att många människor som fått barn genom surrogatmödraskap utomlands är bra föräldrar. Jag tvivlar inte på att kvinnor frivilligt kan ta på sig en sådan uppgift, och att de efter förrättat värv kan känna glädje och tillfredsställelse. 

Det är inte det att det inte kan gå bra. Det är att det kan gå dåligt.

Avtal om abort vid fosterskador 

En kvinna som skrivit på ett avtal som stipulerar abort vid fosterskador kan känna annorlunda när hon väl står i situationen. Hon kanske inte klarar att genomgå en sen abort. Vad händer då? 

Ja, som debattören och redaktören Paulina Neuding skrev för en tid sedan i Dagens samhälle: ”I en rättsstat backas avtal mellan privata parter upp av staten. Den som bryter mot avtalet kan ytterst få rätt mot motparten i domstol. Skulle surrogatmödraskap tillåtas - altrustiskt eller ej - skulle det ytterst vara statens uppgift att garantera att avtal mellan parterna efterlevs.”

Vuxna människor måste få ingå vilka avtal de vill, lyder det skenbart liberalaste av alla skenbart liberala argument. Nej, det måste de inte, eftersom avtal inte är värda något om de inte erkänns av någon tyngre instans än individerna själva. 

Ska staten åta sig att tvinga kvinnor att göra abort, eller utdöma skadestånd för att de inte gjort det, eller skicka polisen på den kvinna som känner sig som den mor hon på många sätt redan är och därför inte förmår lämna ifrån sig barnet? Svaret är inte självklart ja.

Men som sagt, det är bara en tidsfråga. 

Barnalstring som rättighet

Den medicinska utvecklingen i kombination med idén om barnalstring som rättighet, leder förr eller senare till en legalisering av surrogatmödraskap. Och helt säkert är det bara en tidsfråga innan artificiella livmödrar gör alla graviditeter överflödiga. Så att i alla fall den som kan betala slipper det krångliga och tröttsamma tjafset med graviditeter.

Du sköna nya värld. Kanske blir det lite trixigt här och var med anknytningen. Kanske kommer man fram till att bandet som utvecklas under graviditeten mellan mor och barn vara lite mer komplext och betydelsefullt än vad man kanske trott. 

Men hej och hå, då säger vi bara som Moderaterna, i den tweet där de annonserade sitt ställningstagande för surrogatmödraskap: ”Ett ansvarsfullt föräldraskap bygger på förmågan att ge barnet kärlek, trygghet och omsorg — oberoende av hur barnet blivit till.” 

Där hör ni!