Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Så kan du och jag bekämpa polariseringen

Under coronapandemin befann sig plötsligt riksdagsledamoten Hanif Bali, M, på samma sida i debatten om hur Folkhälsomyndigheten hanterade coronasituationen som....Foto: ANNA-KARIN NILSSON
... DN:s chefredaktör Peter Wolodarski. Debattmässigt var det en uppfriskande vår, skriver Susanna Birgersson.Foto: PAUL HANSEN / DN

Varje gång våra ställningstaganden ger oss otippade meningsfränder minskar splittringen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Börja aldrig en mening så här: ”Märkligt att vanligtvis smarta människor inte fattar...”

Känslan är visserligen lätt att förstå. Sällan blir vi så besvikna som när personer vi betraktar som vapendragare anmäler en avvikande mening. Men få saker är heller så nyttiga, vare sig för oss själva eller för samhället.

Många har vant sig vid den uppdelning som skapats av migrationsdebatten och regeringsfrågan (alltså frågan om exakt hur oberörbart SD är). Åsikter som rör genus, jämställdhet och klimat har börjat samvariera med de om flyktingmottagandet. Vi har kallat uppdelningen för ”kulturkriget”, försökt analysera åsiktsklustren med hjälp av den så kallade GAL-TAN-skalan, stämplat oss själva (men framför allt andra) som någonstansare eller varsomhelstare. Och alla har anklagat alla för att polarisera debatten.

Så kom viruset, och nya skiljelinjer drogs på tvärs med de gamla. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och riksdagsledamoten Hanif Bali, M, befann sig plötsligt på samma sida i debatten om hur Folkhälsomyndigheten hanterade coronasituationen och progressiva akademiker delade Ivar Arpis texter på sociala medier. Debattmässigt var det onekligen en uppfriskande vår, även om bakgrunden var sorglig och skrämmande. 

Det finns något i detta som vi måste värna.

Just nu pågår en debatt om dödshjälp. Nästan alla är överens om att det är en svår fråga; det är lätt att hitta ömmande fall men desto krångligare att skapa ett system som inte fråntar samhället dess skyldighet att värna även de sköra, de svaga, de sårbara och de olyckliga liven. 

Var partier, partister och debattörer hamnar i den här frågan är långtifrån självklart. Själv har jag till min förtjusning hittat meningsfränder bland såväl vänsterpartister som ateister, medan en hel del människor med liknande position som jag i det så kallade kulturkriget, har visat sig vara meningsmotståndare.

Polariseringen är inte total, åtminstone inte än.

På andra sidan Atlanten verkar USA närmast vara på väg att slitas isär som land. Vid ena ravinkanten står en orangefärgad president och gormar, till sina stödtruppers förtjusning. Längs den motsatta kanten marscherar den radikala delen av befolkningen, ständigt på jakt efter nya rättvisefrågor till den kamp som är deras livsluft. Allt har eskalerat, men klyftan uppstod inte med Trump.

Även du och jag, kvällstidningskrönikör eller fikabordsdebattör, kan bidra till att motverka den samhälleliga polariseringen.

Statsvetaren Jane Mansbridge vid Harvard har forskat på polariseringen av det amerikanska samhället och menar att den inleddes redan på 1970-talet. Då hände två saker: dels blev allt fler frågor politiserade och togs upp av de lagstiftande församlingarna, dels blev de två partierna alltmer ensartade. Demokrater röstade som demokrater, republikaner som republikaner.

Numera är det ovanligt att människor som röstar på Demokraterna gifter sig med människor som röstar på Republikanerna.

Sverige måste inte hamna där. Det svenska flerpartisystemet ger ett visst skydd mot den riktigt hårda uppdelningen, liksom partiledare som tar det lugnt med partipiskan. Men även du och jag, kvällstidningskrönikör eller fikabordsdebattör, kan bidra till att motverka den samhälleliga polariseringen. 

Det sker varje gång våra ställningstaganden ger oss nya och otippade meningsfränder.

 

Sverige är ännu inte i närheten av den polarisering som syns i USA. Men det finns trender som oroar historieprofessor Lars Trägårdh även här.