Susanna Birgersson
Vi vet att hederskulturen förslavar tusentals och åter tusentals kvinnor – och inte så få unga män. Föreställningar om heder, sexualitet och lydnad gör att den frihet som de flesta svenska kvinnor tar för given, är ouppnåelig för många kvinnor med rötter i Mellanöstern. En del mördas för att återställa familjens fläckade ”heder”.
Efter oerhört mycket om och men och efter otaliga rasismanklagelser är de flesta nu överens om att hedersproblematiken finns på riktigt, är förfärlig – och kvalitativt annorlunda än de västerländska patriarkala strukturer som feminismen fortfarande bekämpar. Äntligen talar vi öppet om detta.
Däremot talar vi alldeles för lite om de krasst ekonomiska motiven bakom det förtryck som många invandrarkvinnor lever under. I vanlig ordning kan man snegla mot Danmark för att få lite hjälp på traven. Tidningen Berlingske berättade tidigare i höstas om en kvinna som av en sharia-domstol tvingades betala 75 000 danska kronor till sin man för att få skilja sig.
Avslöjandet ledde till politiska ramaskrin och förslag på skärpt lagstiftning, men också till att sökarljuset riktades mot invandrarkvinnors ekonomiska situation. I Weekendavisen skrev journalisten Leny Malacinski om vad danska kvinnoorganisationer vittnar om.
Lisbeth Jessen på kriscentrumet ”Danner berättade att många kvinnor som vill skilja sig behöver hjälp att spärra det kontokort mannen förfogar över och skaffa sig motsvarigheten till BankID, för att för första gången i sitt liv få tillgång till sina egna pengar.
I debatten talas det ofta om integration som synonymt med egen försörjning. Men att ha ett arbete leder inte nödvändigtvis till att man blir ekonomiskt självständig.
Hon menar att en del av anhöriginvandringen drivs av att män med danskt medborgarskap vill ha ytterligare en inkomst. En kvinna betyder en uppsättning bidrag, särskilt om hon föder barn. En kvinna som varken kan språket eller har någon aning om hur det danska socialbidragssystemet fungerar är givetvis lättast att kontrollera och ha som inkomstkälla. Också ganska beskedliga belopp kan utgöra ett viktigt tillskott till mannens samlade inkomst. Och eftersom uppehållstillståndet inledningsvis är knutet till äktenskapet blir hon i det närmaste livegen.
I debatten talas det ofta om integration som synonymt med egen försörjning. Men att ha ett arbete leder inte nödvändigtvis till att man blir ekonomiskt självständig. I många kulturer är synen på ekonomi väldigt kollektivistisk.
Anita Johnson på RED Safehouse säger att hon träffar kvinnor som har jobb, till och med hög lön, men vars ekonomi kontrolleras av deras män eller föräldrar, om kvinnorna fortfarande bor hemma. De har inget eget kontokort utan får bara fickpengar att röra sig med. Det är heller inte ovanligt att unga kvinnor med utbildning och fast jobb pressas att skuldsätta sig för att hjälpa en bror eller kusin som är sugen på en ny bil men som själv inte kan låna pengar.
Det finns, i Sverige liksom i Danmark, ett slags välfärdsnationalism som gör att vi tänker ungefär: Se här, detta är vårt system, ett vackert och intrikat system, med skatter och bidrag, rättigheter och skyldigheter, incitament och kontroller, byggt på idéer om jämlikhet och jämställdhet. Om vi bara inlemmar invandrarna i systemet så blir det integrerade.
Tyvärr är det en naiv föreställning som gör att vi inte ser hur samma system också kan böjas in i en främmande kultur, i stället för att infoga främlingen i vår kultur.
På så sätt blir välfärdsstaten en del av förtrycket.