Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Om vi arbetar i soffan kan vi bo på landet

Pandemin gör att vi kan jobba i soffan och odla vår täppa lite varsomhelst, skriver Susanna Birgersson. På bilden: En ung Charlotte Kalla kollar mejlen.Foto: ROBBAN ANDERSSON

Coronakrisen öppnar för ett helt nytt slags sätt att leva, där bostadsorten inte bestäms av var arbetsgivaren finns. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Inledningsvis tänkte väl de flesta att pandemin var ett farthinder att ta sig över, en storm att rida ur, eller en influensa att vänta ut – innan allt kunde återgå till det normala. Men alltmer och allt fler pekar nu på att vägen tillbaka redan är stängd. I stället ser det ut som att vi snabbspolat oss själva in i den framtid vi ändå var på väg mot. 

Det är glest mellan konsumenterna i köpladorna i städernas utkanter, medan näthandeln byggs ut. Digitaliseringen har stresstestats. Vi vet redan mycket mer om vad som fungerar och därför är värt att utvecklas – och vad som även fortsättningsvis kräver fysiska möten.

En av de mest genomgripande förändringarna är hemifrånarbetandet inom tjänstesektorn. Det är nästan lite lustigt att tänka på hur plikttroget vi fram tills nyligen har traskat i väg till våra arbetsplatser, i ur och i skur, trängts på bussar och tunnelbanor, svettats på cyklar eller svurit i bilköer – allt för att få slå upp den bärbara datorn i ett kontorslandskap mellan hostande kolleger, allt för att få gå på möten som bara HR-avdelningen förstår poängen med.

Självklart kommer vi inte återgå till detta irrationella beteende. Självklart kommer arbetsgivare uppmuntra hemifrånarbete även när pandemin har klingat av. Många chefer har upptäckt att medarbetare som arbetar vid köksbordet är mer effektiva än de som sitter på kontoret. Och som Affärsvärldens chefredaktör Peter Benson skriver i en intressant spaning om framtiden: i ännu högre grad än tidigare kommer vi mätas utifrån vad vi levererar. Om vi rent fysiskt befinner oss på arbetsplatsen blir ovidkommande.

Det här öppnar för ett helt nytt slags sätt att leva, där bostadsorten inte bestäms av var arbetsgivaren finns. Man måste inte bo i Stockholm bara för att banken, revisionsbyrån, IT-företaget, konsultfirman eller förlaget där man arbetar ligger där. Och om man inte måste pendla in till kontoret på Kungsholmen vareviga dag kan man våga sig längre bort än till Knivsta eller Nykvarn för att kunna bo i ett rymligt hus till ett rimligt pris. Man kan bo i Örkelljunga eller i Härryda, i Örnsköldsvik eller i Hudiksvall. Ja, varför inte på Åland eller i Borgå?

Vi andra kan jobba i soffan och odla vår täppa lite varsomhelst

Man kanske kan leva lite mer som man vill, kliva upp när man vill, disponera sin arbetsdag utifrån arbetsuppgifternas karaktär och familjens behov. Och om nu inte likformigheten förstärks av att alla medarbetare möts på samma plats, samma tid, varje dag, så behöver det inte vara en så stor sak att småbarnsföräldrar arbetar 30 timmar i veckan medan hungriga karriärister jobbar 50. Det viktiga är vad du presterar per arbetad timme.

Lokala flygplatser behöver finnas kvar och viss tågtrafik byggas ut, så att det ändå är möjligt att ta sig till arbetsplatserna i storstäderna på ett par timmar. Samtidigt kommer vi upptäcka att lederna i och runt Stockholm är alldeles tillräckliga när det dagliga pendlandet tunnas ut.

Kloka politiker betänker detta redan nu.

Kvar i staden finns de som behöver bo där, för att de arbetar på sjukhus och på skolor, på museer och i parker, som busschaufförer och lokalvårdare. Kvar finns de som älskar stadens puls, kulturlivet och nattklubbarna, de breda esplanaderna och trängseln av trender. Kvar finns kanske också en lite rimligare bostadsmarknad för dessa människor.

Vi andra kan jobba i soffan och odla vår täppa lite varsomhelst. Så ser den ut, den sociala distanseringen på makronivå.