Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Njut av tystnaden från det inställda politikerkäbblet

Dag efter dag är det i stället experter av olika slag som står i rampljuset.Foto: ALEX LJUNGDAHL

Måtte experterna få stanna kvar i rutan när pandemin har klingat av. Varje nyhet behöver inte följas av en hetsig debatt mellan två politiker. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Känner ni stillheten? Hör ni tystnaden? Trots larmet, trots katastrofsiffrorna från Sydeuropa, trots de oroande rapporterna från svenska sjukhus, trots anklagelserna som viner genom luften, trots den outtröttliga frenesi som präglar varenda redaktion dessa veckor – en ro, en lättnad, en lisa. Ni undrar vad det är. Det är ljudet av de inställda debatterna mellan politiker.

Visst syns de ibland, politikerna. Statsministern fick hålla tv-tal till nationen förra söndagen, men det var snabbt överstökat. Ministrarna dyker upp med jämna mellanrum och kungör hur lagarna justeras i enlighet med Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens smittbekämpningsstrategi. Men för närvarande är politikerna inte i centrum av den offentliga debatten.

Experter ersätter politiker

Dag efter dag är det i stället experter av olika slag som står i rampljuset. De bjuds in till nyhets- och fördjupningsprogrammen i radio och tv. För att berätta, kommentera och kritisera andra experter. Experter från olika men närliggande fält konfronteras med varandra. Epidemiologer följs av ekonomer, sinsemellan grälande. Som lyssnare och tittare får man stoff till att mödosamt bilda sig en egen uppfattning.

Häromdagen såg jag ett av SVT:s nyhetsprogram. På rad satt en läkare, en hälso- och sjukvårdsdirektör och en generaldirektör. Ämnet var bristen på skyddsutrustning. Jag höll andan under den långa och informationstäta sekvensen. Helt uppenbart var det en pågående skandal som rullades ut framför tittarna.

Sedan följde en av de där numera ganska ovanliga politikerdebatterna. Finansmarknadsminister Per Bolund och Moderaternas finansministerpretendent Elisabeth Svantesson diskuterade det senaste räddningspaketet från regeringen. Gång på gång inskärpte Bolund att det var det största paket som någonsin lagts i svensk politik. Svantesson hävdade att det ändå inte räckte, varpå Bolund svarade – jo, det är sant – att det var det största paket som någon svensk regering någonsin lagt.

Sällan har kontrasten blivit så plågsam. Sällan har det blivit så uppenbart hur lite av fakta och analys som förmedlas när politiker ställs att debattera mot varandra. Sällan har jag saknat en expert så mycket, någon som kunde ha benat ut vad det där oändligt enorma krispaketet egentligen bestod av – till vad, till vem, till vilken nytta?

Låt experterna stanna i rutan

Missförstå mig inte. Att låta politiker komma till tals, och ställas till svars, att låta dem kritisera varandra, och ge utrymme åt hela den ideologiska skalan av åsikter, är en central uppgift för medierna i en demokrati, självfallet. Jag ryser vid tanken på att experter skulle ersätta de folkvalda som beslutsfattare. Men likväl njuter jag av att politikerna för närvarande befinner sig lite i bakgrunden.

Om man får önska något inför att pandemin ebbar ut är det att experterna får stanna kvar i rutan. Varje inslag om samhällsproblem behöver inte utmynna i en hetsig debatt mellan en regeringsmedlem och en oppositionsföreträdare. Varje kristdemokratisk Facebookuppdatering behöver inte bli en nyhetsartikel. 

Tänk om medierna fortsatte att vrida och vända på den statistik som visar de olika trenderna inom samhällsutvecklingen, och lät bli att blåsa upp varenda partisympatiundersökning eller förtroendemätning. Så mycket intressantare vår offentlighet skulle bli.