Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Lura inte i dina barn att de måste bli akademiker

Vi behöver sluta nedvärdera praktiska utbildningar, men vi behöver också omvärdera föreställningen om en nästan ändlös ungdomstid. I Sverige kan man inte bli vuxen sent nog.Foto: SIPA ASIA / SIPA ASIA/SIPA USA SIPA USA

Det är stötande att många ungdomar som nu blir arbetslösa lätt hade kunnat ha en mer användbar utbildning.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Kim är en ovanligt klok 20-åring. I en artikel i Svenska Dagbladet berättar hon om den press kring utbildning hon upplever att hennes generation utsätts för: 

”Man ska plugga det svåraste man kan komma in på för annars slösar man bort sina betyg. Vi har blivit intalade att praktiska utbildningar och yrkesförberedande program inte är värt respekt.”

Hennes eget stora intresse är reptiler och amfibier och ett tag tänkte hon sig en framtid som veterinär, men så kom hon fram till att hon faktiskt inte har lust att plugga så länge som det kräver och därför har hon sökt en kortare utbildning, för att kunna bli djursjuksköterska.

Om fler resonerade som Kim skulle vi ha en sundare arbetsmarknad.

Den arbetslöshet som nu breder ut sig är av lite annat slag än den vi vanligtvis ser, och den visar på ett strukturellt problem i den svenska utbildningskulturen. Många ungdomar som har gått studieförberedande gymnasieprogram är egentligen inte intresserade av att läsa vidare. Eftersom de inte har något yrkeskunnande har de efter studenten börjat arbeta inom turism, butiks- och restaurangnäringarna. Och i coronans spår blir de arbetslösa. 

Många av de här jobben kommer inte komma tillbaka inom någon nära framtid, några är borta för alltid. Vad ska de arbetslösa ungdomarna göra? 

Det bästa för många vore att skaffa sig en yrkesutbildning. Bristyrkena är många liksom branscher med mycket goda jobbmöjligheter. Det stötande är att ungdomarna redan kunde ha haft en fullt användbar utbildning. Ja, om det inte vore för att så många tonåringar har blivit itutade precis det där som Kim beskrev: att yrkesprogram inte är något värt. 

I Sverige kan man inte bli vuxen sent nog.

Om det inte vore för att varenda medelklassmamma och medelklasspappa är övertygad om att deras telningar måste krångla sig hela vägen fram till en akademisk examen, att allt annat är något slags misslyckande. Som om specialiserat yrkeskunnande är mindre värt eller mindre viktigt än högskolepoäng. 

Hur förändrar vi detta synsätt?

Lön för utfört arbete, är en bra början om man vill höja statusen på yrkesutbildningar. Ändå har det varit oerhört trögt att få i gång den lärlingsutbildning många politiker pratat om. I Danmark är den ett självklart alternativ till de studieförberedande gymnasieprogrammen. Upp till fyra år långa utbildningar, praktikperioder som fyller 75 procent av tiden och med en acceptabel lärlingslön. Ingen annan utbildningsform ger en lika säker väg till jobb direkt efter examen. Och att vara ”faglært”, som det heter, har en positiv klang.

Vi behöver sluta nedvärdera praktiska utbildningar, men vi behöver också omvärdera föreställningen om en nästan ändlös ungdomstid. I Sverige kan man inte bli vuxen sent nog. 

Vi ska plugga och resa och förverkliga oss själva, alla dörrar ska hållas öppna så länge som möjligt, medan sådant som fast jobb, barn och ekonomiskt oberoende gärna kan vänta tills vi är 30 år – eller äldre. Så att man inte ångrar något när man väl slår sig till ro.

I själva verket kan det fungera precis tvärtom. Den som stadgar sig i 20-årsåldern, jobbar på och bildar familj har goda möjligheter att vidareutbilda sig eller byta karriär senare. Barnen är lite större, man har en stabil ekonomi, man är fortfarande relativt ung – men man vet vem man är och vad man vill. Så kan valfrihet också se ut.