Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Susanna Birgersson

Löfven lär snart börja snegla på Danmark

Statsminister Stefan Löfven mötte Mette Frederiksen, danska Socialdemokraternas partiledare, på Lidingö 2016. Foto: PELLE T NILSSON / STELLA PICTURES - PELLE T NILSSON
Senast den 17 juni kommer det att hållas riksdagsval i Danmark. Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

En gråsosse som vägrar kompromissa om invandringen. När Januariavtalet går på grund lär svenska socialdemokrater börja inspireras av Mette Frederiksen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Vem är hon, 41-åringen som sannolikt kommer att bli Danmarks nästa statsminister?

Såhär alldeles lagom till valrörelsen - valet till folketinget hålls den 5 juni - utkommer journalisten Thomas Larsens bok om henne: Mette Frederiksen – Et politisk portræt. Det är inte någon journalistisk granskning i egentlig mening, utan just ett porträtt, och därtill väl smickrande – men trots det en intressant skildring av dansk socialdemokrati i ett nytt politiskt landskap. 

Mette Frederiksen blir dansk statsminister?

Mette Frederiksens tid som partiledare började på ett besynnerligt fridsamt sätt för fyra år sedan, utan motkandidater, utan interna protester. Hon är raka motsatsen till sin företrädare, Helle Thorning-Schmidt. Lågmäld, håret i stram hästsvans, klädd i dova färger. Hon är mer intresserad av dansk socialpolitik än mingel i Bryssel. Thornings främsta mål var att bli Danmarks första kvinnliga statsminister, Frederiksen ger i alla fall intryck av att ha en idé om vad makten ska användas till. 

Hon avstår från att gå i den klassiska oppositionsfälla där man beskriver tillståndet i landet som katastrofalt, förorsakat av den obeskrivliga ondskan och dumheten hos de politiska motståndarna. Men hon är oroad över en växande ojämlikhet, över barnen som växer upp i emotionell och intellektuell fattigdom, över att många kvinnor med invandrarbakgrund lever i ofrihet, över att den etniska segregationen på sikt kan skapa helt från varandra isolerade sfärer i samhället.

Hon lovar att befria den offentliga sektorn från New Public Management. Hon vill inte tillåta arbetskraftsinvandring till låglöneyrken. Hon vill inte göra frågor om diskriminering och minoriteters rättigheter till politikens huvudinnehåll. Hon vill höja skatten på arv och kapital. Hon vill att EU-länderna ska hjälpas åt att beskatta IT-jättarna.

Hon är helt enkelt en väldigt vanlig gråsosse, en sån där som i blivit rätt ovanlig på senare tid.

Vill att S ska regera ensamt

Tre år har Mette Frederiksen lagt på att utarbeta och förankra en ny socialdemokratisk invandringspolitik, tätt sammanvävd med en förstärkt biståndspolitik. Mycket kan S kompromissa om, men inte den restriktiva linje Frederiksen menar att en majoritet av danskarna vill ha och som är nödvändig för den ”sammenhængskraft” alla danska politiker värnar. Kan hon få väljarna att lita på att radikala småpartier inte kommer tillåtas rucka på denna linje är hon snart statsminister.

Mette Frederiksen hälsas av partivänner i Ålborg inför ett möte på årets första maj. Foto: HENNING BAGGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Mette Frederiksen, S, spås bli Danmarks nästa statsminister. Foto: HENNING BAGGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Sett i det ljuset är Mette Frederiksens viktigaste besked att S bör regera ensamt. För Socialdemokraterna kan samarbeta med partier till vänster om klimatåtgärder, välfärds- och socialpolitik, söka stöd för utbildningspolitiken i den socialliberala mitten, och göra upp med partierna till höger om rättspolitiken och invandringsfrågorna. På många områden kan de räkna med uppbackning från Dansk folkeparti. Men detta kräver att S står fria och inte som tidigare är fastsurrade i koalitioner.

En stram och genomarbetad invandringspolitik, en enpartiregering som söker stöd på olika håll beroende på frågornas art – hur låter det? 

Jag gissar att svenska socialdemokrater rätt snart kommer börja snegla över sundet. Det vill säga, så snart nuvarande regeringsprojekt gått på grund, så snart Annie Lööfs ”liberala reformagenda” fått arbetarrörelsen att börja spricka, så snart avskaffad värnskatt, ökad invandring och en svagare arbetsrätt alienerat ännu fler kärnväljare – då. 

 

Fotnot: Texten har uppdaterats med datumet för folketingsvalet.

Hur ska välfärden klara alla 40-talister? SKL:s chefsekonom intervjuas i Ledarsnack.