Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Lär av vänstern, ni besvikna konservativa

Inom vänstern finns det många som lever sina ideal: flyger inte, äter veganskt, bor i kollektiv. Det är något som besvikna konservativa borde inspireras av.
Unga i Berlin. Foto: SUVAD MRKONJIC / EXPRESSEN SUVAD MRKONJIC

Som alla vet har det bildats ett nytt konservativt block i svensk politik.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Låt vara att samtliga inblandade inte är överens om att det är ett block. Men det är obestridligen en konstellation som allt oftare agerar gemensamt. En svårare fråga är om konstellationen är konservativ. 

I Sverige blir ju alla genuint förvirrade så fort det begreppet dyker upp.

I förra veckans avsnitt av podden ”Della Q” beskrivs en viss typ av konservatism på ett träffande sätt: en reaktion mot det som gått fel med moderna storskaliga politiska projekt. 

Om detta är 2000-talets konservatism, då har konservatismen framtiden för sig i Sverige. Det är nog många som kan identifiera sig med den beskrivna känslan. ”Fri rörlighet” har inte utrotat fattigdomen i världen, eller gjort Sverige till ett mångkulturellt paradis, däremot har den skapat segregation och ett andefattigt och resursslukande slit-och släng-samhälle. 

Jämställdhetspolitiken har inte bara drivit fram jämställdhet utan också lämnat efter sig utbrända kvinnor och små barn som lämnas alltför länge på institution. För att nu nämna två av de mest framträdande svenska modernitetsprojekten.

Men om detta är analysen, hur ser då strategin ut? Att dricka konjak och läsa Edmund Burke båtar föga.

Konservativ aktivism

På vänsterkanten kryllar det av folk som i sina liv iscensätter sin ideologi. De konsumerar så lite som möjligt, startar kollektiv, flyger inte, äter veganskt, sätter sina barn på genusdagis och gömmer flyktingar. Handlingarna kan härledas till viljan att bekämpa all mänsklig ojämlikhet, och placera in människan som en jämlike till allt annat levande i naturen. 

Det kallas ”aktivism” och förknippas i Sverige enbart med vänstern. Men det finns inget som hindrar framväxten av en konservativ aktivism.

Liksom hos vänstern bör konsumtionskritik och miljöengagemang vara fundamentalt här, men de utgår inte från jämlikhetsidealet utan från förvaltarskapstanken, den att vi människor har ett ansvar att vårda det vi har runtomkring oss, såväl traditioner och kulturarv som människor, djur och natur. 

Ingen har väl formulerat denna uppgift bättre än den nyss bortgångne filosofen Roger Scruton.

Besvikelsekonservatism

Konservativ aktivism är att ta sin familj och flytta från storstaden och så frigöra sig från de orimliga boendekostnadernas bojor. Det är att köpa och äta kött vars pris motsvarar den verkliga kostnaden för god djurhållning och värdig slakt. Det är att starta en föräldradriven förskola som också har ambitionen att vara ett nätverk för småbarnsföräldrar som väljer att vara hemma längre än normen. 

När den konservativa aktivismen tar plats i kyrkorna bör kraven på generösare migrationspolitik åtföljas av löften om att betala och ta ansvar för ett visst antal nyanlända under deras första slingriga etableringstid.

Det absolutistiska abortmotståndet ryms inte här, däremot tas initiativ för att i praktiken protestera mot ett perfektionistiskt människoideal. Stiftelser bildas som driver avlastningsboenden i vackra omgivningar för barn med funktionsnedsättningar. Särskilt stöd ges till ensamstående föräldrar.

Hänsyn tas aldrig till vad som kan tänkas kvalificera för statliga bidrag.

Konservatismen i politiken kan stå för lag och ordning, gränsskydd och försvar, robusta läroplaner och människovänlig stadsbyggnad. Men den konstruktiva reaktionen på den nya besvikelsekonservatismen, den kan bara gestaltas av vanliga människor.