Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Krisen avslöjar Danmarks romantiska syn på staten

Den danska pandemihanteringen är ett förstoringsglas över Mette Frederiksens proaktiva socialdemokrati och nästan romantiska syn på staten.Foto: IDA GULDBAEK ARENTSEN / AP TT NYHETSBYRÅN

Det finns nästan inga gränser för vad staten kan, och för hur god den är, hur bra allt kommer att bli bara så mycket som möjligt får ske i offentlig regi, tycker danska socialdemokrater.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

På torsdag är det 80 år sedan Danmark ockuperades av Tyskland. Om ytterligare några veckor är det 75-årsjubileum för befrielsen. I år får danskarna minnas, instängda var för sig, i ett slags undantagstillstånd. 

Jag kommer att tänka på ett citat från en intervju med den unga filosofiprofessorn från Oxford, Amia Srinivasan (SvD 25/3). Hon säger där att ”situationen blottlägger olika staters inneboende natur.” 

Det är elegant, om också väl tillspetsat. Rimligare är att tala om särdrag, föränderliga över tid, och kanske sinsemellan motstridiga. Men ändå, något är det som blottläggs i tider av kris, hos stater såväl som hos partier.

Danmark och Corona

Jag hör den danska statsministern Mette Frederiksen säga, på en folktom presskonferens, att en del av regeringens åtgärder saknar vetenskapligt stöd, men att det heller inte finns något facit, vi har aldrig upplevt coronan tidigare, vi vet inte hur detta kommer sluta. 

Det påminner inte så litet om det stora traumat, om ockupationen. Ingen visste hur kriget skulle sluta. Den 9 april 1940, då tyskarna klev in i Danmark, var nog en majoritet av människorna i Europa förvissade om att Tyskland skulle vinna sitt krig. När den enorma franska armén tillintetgjordes några månader senare var tvivlarna ännu färre.

Efter invasionen drev en socialdemokratiskt ledd regering en för Europa unik samarbetspolitik, där regeringen skötte landet delvis efter eget huvud, delvis efter förhandlingar med de tyska diplomater som var de egentliga herrarna. 

Å ena sidan undgick man att tusentals människor dog och att universitet, kyrkor, föreningsliv och skolor nazifierades. Det danska rättsväsendet fortsatte att fungera, och viktigast av allt, landets judar kunde evakueras under några dramatiska dygn hösten 1943. Å andra sidan försåg man tyskarna med livsmedel, implementerade den ockupationsmaktens censurregler och gjorde danska motståndsmän till fiender. 

Politikerna visste inte hur det skulle sluta, de balanserade på en tunn tråd i tjock dimma, de offrade namn och integritet, men lyckades föra landet genom ockupationen, relativt välbevarat. Landsförrädare eller hjältar? Debatten har pågått sedan befrielsen 1945.

Socialdemokraterna och staten

Men idén om statens roll i kriser är livskraftig, och har återkommit med förnyad styrka, särskilt efter den socialdemokratiska omorientering som pågått sedan Mette Frederiksen tog över ledarskapet 2016. 

Det finns nästan inga gränser för vad staten kan, och för hur god den är, hur bra allt kommer att bli bara så mycket som möjligt får ske i offentlig regi. Det är slut med de gångna decenniernas uppgivna S-administration av en i grunden nyliberal världsordning. Danmark kan gå sin egen väg, både vad gäller ekonomi och migration. Statsministeriet har svällt, politiken tar större plats, juridiken och förvaltningen mindre, som politikreportern Arne Hardis skrev i Weekendavisen härförleden (28/2).

För ett par dagar sedan dinglade Frederiksen med löftet om att kanske lätta på restriktionerna efter påsk – om danskarna var riktigt duktiga på att följa reglerna fram till dess.

Medan den svenska krisstrategin förstärker intrycket av en regering som sitter i baksätet, är den danska pandemihanteringen ett förstoringsglas över Mette Frederiksens proaktiva socialdemokrati och nästan romantiska syn på staten. 

Så ja, nog blottläggs särdragen i kristider.