Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Inkvisitionen mot sunt förnuft började med Israel

En nästintill religiös mytbildning om Israel har för länge sedan fått ersätta ett sakligt förhållningssätt till de mångbottnade konflikterna i Mellanöstern.Foto: YOUSEF MASOUD/PENTA PRESS/SHUTTERSTOCK / YOUSEF MASOUD/PENTA PRESS/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOC

I vår tid upplever vi ett heligt krig mot petitesser. Allt tog sin början med den svartvita synen på Israel.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Vad är det som händer? Vad är det för galenskap som har sipprat in i vår del av världen? Hur är det möjligt att författare hudflängs för att de skildrar personer av annat etniskt ursprung än de själva? 

Kan det verkligen stämma att J. K. Rowling stämplas som paria för att hon ifrågasätter det paradigm där könstillhörighet är något som varje individ bestämmer själv? Hur kan det komma sig att journalister och universitetsanställda som utmanar de rådande narrativen om rasism som alltings förklaring, får sparken eller skräms till konformitet?

Varför läggs det så oerhört mycket energi på att uppröras över namn på glassar, varför förses Elsa Beskow-böcker med uppfostrande efterskrifter? Hur kan företag efter företag lägga så mycket resurser på att kommunicera hur viktigt det är med jämställdhet – i stället för att bara anställa den som passar bäst för jobbet och därutöver fokusera på att göra den vara eller produkt som företaget säljer så bra som möjligt? 

Och tänk att det faktiskt hände på riktigt att Kanadas premiärminister offentligt bad om ursäkt för att han klätt ut sig till något slags arabisk shejk och målat ansiktet brunt till en fest för 20 år sedan.

Det är ett heligt krig mot petitesser, en inkvisition mot sunt förnuft, tungt beväpnade korsriddare krossar äggskal.

Den israelisk-kanadensiske journalisten Matti Friedman har en intressant teori om hur vi hamnade här. Det började med Israel, och med hela den nästintill religiösa mytbildning som redan för länge sedan fick ersätta ett sakligt förhållningssätt till de mångbottnade konflikterna i Mellanöstern. 

Västvärldens medierapportering har präglats av den intuitiva men falska premissen att den svagare parten alltid är moraliskt överlägsen. Sionism har beskrivits som ett slags extremism, själva idén om en judisk stat har betraktats som problematisk, antisemitismen i arabländerna och det faktum att Israels existens ständigt är hotad har spelats ner. 

Medier har låtit påskina att det är Israels agerande ensamt som skjutit alla fredsplaner i sank, och att palestinierna inte vill något annat än att leva i fred, sida vid sida med sina judiska bröder. Trots den massiva mediebevakningen ignoreras systematiskt allt som motsäger den skarpa, svartvita bilden.

Så ser 20-talets korståg ut, det är ett slags fortsättningskrig.

Detta lilla land är så ondskefullt att det knappt borde få finnas. Det måste bojkottas. Många kristna kyrkor har utsett Israel till världens skurk, däribland Svenska kyrkan. FN fördömer och fördömer – men ser mellan fingrarna på den palestinska terrorismen.

Samma förvridna verklighetsuppfattning kan skönjas när den tjutande, tjattrande medelklassen nu letar efter nya förbrytare. Under det vackert klingande begreppet ”Social justice” jagas författare, skådespelare, journalister, politiker och professorer som inte stämmer in i trosbekännelsen, de som vägrar förstå tillvaron enbart som uttryck för över- och underordning, de som ifrågasätter att den underprivilegierade alltid har rätten på sin sida, de som vägrar be om ursäkt för sin plats i tillvaron, de som framhärdar i att även den med sämre förutsättningar bär ansvar för sina livsval, de som beskriver könstillhörighet som ett faktum snarare än individens eget val.

Så ser 20-talets korståg ut, det är ett slags fortsättningskrig.