Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Helt fri abort skulle förråa vår människosyn

Utifrån min livsåskådning skulle jag önska att ofödda individer tillmättes större värde än i dag, med eller utan fosterskador, skriver Susanna Birgersson.Foto: Shutterstock / Shutterstock

Läkaren och debattören Kajsa Dovstad tycker att det är fel att gränsen för fri abort går redan vid vecka 18. Men hennes argument övertygar inte.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Att en annan har större rätt till någons kropp än personen själv, är en princip som rimmar dåligt med vårt allmänna rättsmedvetande”, skriver Kajsa Dovstad i GP, och föreslår fri abort ända fram till barnets födsel.

Det är, om man värnar fler värden i tillvaron än kvinnors oinskränkta självbestämmanderätt, ett dåligt förslag, och dåliga är också de argument som Dovstad använder för att tråckla sig fram till sin åsikt.

Ska vi börja med rättsmedvetandet? Det stämmer inte att efter vecka 18 har någon annan större rätt till kvinnans kropp än hon själv. 

Fostret har ingen särskild rätt, utöver att faktiskt få vara där, inne i kvinnan, en kort period till. Och jag tror att tanken på väldigt sena aborter, oavsett om man dödar fostret först eller ”bara” provocerar fram en för tidig födsel, går rakt emot de flesta människors känsla av vad som är rätt. 

Kajsa Dovstads huvudsakliga ärende tycks vara att inga kvinnor ska behöva föda barn med fosterskador, hur sent skadorna än upptäcks.

Även om man försöker rädda barn som föds levande efter en abort, som Dovstad föreslår, är det underligt att värdera en kvinnas rätt att vid varje tidpunkt avsluta sin graviditet så högt, men värdera de överlevande barnens rätt att slippa tillfogas svåra och livslånga skador så lågt.

Vidare, skriver Dovstad, har gravida kvinnor rätt att vägra för fostret livsviktig vård och drar slutsatsen att de därför borde ges rätt att när som helst göra sig av med fostret. Men eftersom en annan, inte helt orimlig ståndpunkt hade varit att kvinnor inte alls bör ha rätt att avstå vård som är viktig för fostrets framtida hälsa, är beskrivningen av nuvarande regelverk meningslös som argument för utökad aborträtt.

Kajsa Dovstads huvudsakliga ärende tycks vara att inga kvinnor ska behöva föda barn med fosterskador, hur sent skadorna än upptäcks. Då hade hon kunnat föreslå att det undantag i lagen som redan finns, behålls och utvidgas. Men jag gissar att hon inte vill ge sig in i de gränsdragningar som följer på ett sådant förslag. 

I stället kräver hon helt fri abort, med argumentet att allt annat är inkonsekvent. 

Utifrån min livsåskådning skulle jag önska en utveckling i motsatt riktning.

Men då kanske vi bara ska förbjuda abort? Det vore ännu mer konsekvent, för ingen har på ett tillfredsställande sätt lyckats förklara när ett foster blir en individ med människovärde. Allt vi har är teoretiskt distinkta, men etiskt godtyckliga gränsdragningar. Alla försök att ställa upp jämförelser som argument för eller emot abort är dömda att misslyckas. Ur medicinsk-etisk synvinkel är graviditet en fullständigt unik process: så – och bara så – skapas nytt mänskligt liv. Vilket värde det livet tillskrivs är en åsikt bortom logikens räckvidd.

Den svenska abortlagstiftningen är en pragmatisk och principiell kompromiss mellan å ena sidan en kvinnas många tänkbara skäl att inte vilja fullfölja en graviditet, å andra sidan fostrets egenvärde. 

Dovstads text landar i att foster borde fråntas allt skyddsvärde. Utifrån min livsåskådning skulle jag önska en utveckling i motsatt riktning, att ofödda individer tillmättes större värde än i dag, med eller utan fosterskador. 

Jag inser att mitt kristet härledda perspektiv inte delas av den sekulära majoriteten. Men jag hoppas att vår instinktiva motvilja mot de riktigt sena aborterna även fortsättningsvis kan motverka den brutalisering av människosynen som helt fri abort skulle medföra.