Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Fem tomma ramar och en mordhotad konstnär

Konstnären Lars Vilks och Joakim Wallerstein, kommunikationschef SD, under tisdagskvällens vernissage på Fotografiska museets utställning "Bildvalet 2018".Foto: ALEX LJUNGDAHL

Med tanke på hur kringskuren yttrandefriheten har blivit av islamistisk terrorism ter sig Fotografiskas agerande mot SD och Vilks som både fånigt och fegt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Man skulle kunna skriva spaltmeter om Sverigedemokraternas kultursyn, om hur naivt det är att tro att kulturarvet ska skapa sammanhållning och stärka den nationella identiteten, om hur farligt det vore om SD började styra statliga museer till att berätta en mer storslagen historia om Sverige. Men den texten får skrivas en annan gång, för det går inte att ignorera – om ni ursäktar – elefanten i rummet:

Det var en bra idé Fotografiska i Stockholm fick. Under vinjetten ”Bildvalet 2018” inbjöd konsthallen samtliga partier att med fem bilder var presentera sin vision av Sverige. Enligt P1:s Kulturnytt var det inget parti som hade ansträngt sig över hövan. Moderaterna lät förstå att i deras vision är Ulf Kristersson statsminister. Javisst! Kristdemokraterna ser framför sig hur fina familjer leker på gröna ängar, Annie Lööf går i Prideparaden och Stefan Löfven är iklädd en fotbollströja.

Fotografiska och Sverigedemokraterna

Det var bara SD som hade ansträngt sig en smula. Partiet skickade in fem bilder av Lars Vilks rondellhund, fyra av dem pixlade, den femte avpixlad. Budskapet var enkelt: I SD:s vision för Sverige är det möjligt att göra provocerande konst om islam utan att konstnären därefter tvingas leva under livslångt dödshot.

Men bidraget föll inte Fotografiska på läppen. Där SD:s bilder skulle visats, hängde museet i stället fem tomma ramar med en förklarande text till: Partiet hade använt den generösa inbjudan till att hetsa fram en vi-mot-dom-stämning och utmålat sig själva som offer för censur, menade Fotografiska.

Om konsthallen fattat beslutet enbart av säkerhetsmässiga skäl hade det varit begripligt – ledsamt men begripligt. Det är ju ett faktum att museer och gallerier som visar konst som på ett eller annat sätt kritiserar eller häcklar islam utsätter sig för stor attentatsrisk. Men Fotografiska – en av landets mest hyllade kulturinstitutioner – vägrar alltså att visa SD:s bilder även av andra skäl, ja, för att de ”hetsar fram en vi-och-dom-känsla.” Om det nu är så SD:s konstbidrag ska förstås, vore det väl utmärkt att visa att det är det som är partiets vision?

Lars Vilks

Men kanske viktigare: Hur ser den verklighet ut som SD:s bilder är en protest emot? Lars Vilks lever under ständigt dödshot, i en skuggtillvaro skyddad av livvakter. I januari 2015 dödades tolv människor i attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo. Elva skadades och senare dödades ytterligare fem människor i det efterföljande gisslandramat. Bara några veckor senare dödades två personer i ett terrorattentat i Köpenhamn. Måltavlan var bland annat Lars Vilks, även om han undkom. 

I december 2010 avvärjdes ett attentat mot Jyllandsposten i sista stund, en hämndattack för tidningens publiceringar av Muhammedkarikatyrerna. Den ökände danske islamkritikern Lars Hedegaard var en hårsmån från att mördas utanför sitt hem 2013. Belöningen för att mörda Salman Rushdie ligger på en halv miljon dollar.

Uppräkningen syftar inte till att villkorslöst försvara innehållet i samtliga uttalanden och publiceringar, utan till att beskriva hur yttrandefriheten de facto blivit kraftigt kringskuren av den islamistiska terrorismen. Mot den bakgrunden ter sig Fotografiskas agerande som både fånigt och fegt.

Lars Vilks överraskade genom att själv dyka upp på vernissagen. Fem tomma ramar och en mordhotad konstnär; nog fick SD fram sitt budskap.

 

Fotnot: I spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack, ledarredaktionens tv-program. Denna gång medverkar Mikael Tofvesson, MSB:s operativa chef för valet 2018, Patrik Oksanen, författare till boken "Skarpa skärvor" om informationskrigföring, och Linda Nordlund, ledarskribent Expressen.

 

Läs också:

Nästa kulturminister bör vara kristdemokrat