Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Det är inte konstigt att Tegnells kritiker är arga

Anders Tegnell är Sveriges mest hyllade person just nu. Många är förvissade om att han leder Sverige på den enda rätta Coronavägen.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Det som pågår är inte ett vetenskapligt samtal. Vi är mitt uppe i en pandemi vars utgång ingen känner.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Har vi alldeles glömt bort hur makt fungerar, vad makt och vanmakt gör med människor? Hur den som får bestämma kan uppträda med lugn och värdighet, medan den som protesterar utan att få något gehör, lätt blir arg och tar i för mycket?

”Men mamma du lyssnar ju inte!” skriker en frustrerad 4-åring ofta till mig. Jo, svarar jag vänligt, jag lyssnar, men jag säger nej ändå.” Att den felaktiga utsagan korrigerats minskar inte frustrationen, eftersom min övermakt är intakt.

Anders Tegnell är Sveriges mest omtalade person just nu. Många är förvissade om att han leder Sverige på den enda rätta coronavägen. Andra, som kanske inte är lika säkra på den saken, kan ända inte låta bli att imponeras av hans arbetskapacitet: att han infinner sig till tv- och radioredaktioner nästan dagligen och tålmodigt svarar på frågor, samma frågor dag efter dag, samma frågor som han redan besvarat tidigare på dagen, frågor som ofta saknar andra svar än att det kan vi inte veta än. 

Alltid lugn, aldrig upprörd, en vetenskapsman, en expert, en auktoritet – och den som bestämmer.

Tegnell och de 22 kritikerna

Mot Anders Tegnell ställs hans kritiker, de mest namnkunniga har fått ett eget epitet: ”De 22”, vilket syftar på de 22 forskare som skrev under en debattartikel i Dagens Nyheter häromveckan. Artikeln var ett rasande angrepp på Folkhälsomyndighetens strategi, och mot svenska politiker som låter en enskild myndighet fatta alla beslut om smittbekämpningen, trots att experterna där flera gånger gjort iögonfallande felbedömningar.

Dessa 22 har hudflängts, delvis på grund av en tveksamt framräknad siffra över Sveriges dödlighet, men ännu mer för deras tonfall och ilska: ”Talanglösa tjänstemän” kallades experterna på FHM i artikeln. Så får man ju inte säga! Och strax efter publiceringen framträdde en av artikelförfattarna i en tv-debatt med Anders Tegnell. Hon arg och indignerad, han kylig och sansad. Hon tvärsäker, han sakligt resonerande om alla osäkerheter. Hon gjorde bort sig, han befäste sin överlägsenhet, därom var de flesta överens. För forskare ska vara resonerande och ödmjuka och delta i ett civiliserat och rationellt samtal – det är det som är vetenskap.

Ja, visst, absolut. Men det som pågår är inte ett vetenskapligt samtal. Vi är mitt uppe i en pandemi vars utgång ingen känner. 

I denna situation har en grupp experter och myndighetspersoner all makt över den smittskyddsstrategi vi alla är underlagda. Resten av epidemiologerna, virologerna och immunologerna, experter som kanske har andra uppfattningar och gör annorlunda bedömningar utifrån andra värderingar, de har inget inflytande alls.

Strategin kan ha misslyckats

Den svenska strategin består av att tillåta mer smittspridning i samhället än våra grannländer gör, men samtidigt skydda de äldre. Den strategin fastlades utan att någon egentligen hade utrett om vi har förutsättningar att skydda de allra äldsta. Det visade sig snart, att det hade vi inte. Nu härjar coronan på äldreboendena och många gamla dör, ensamma. Alltfler varnar dessutom för de permanenta skador som kan drabba yngre, även om de tillfrisknar. Men dessa risker pratar myndighetsepidemiologerna knappt om.

”Du lyssnar ju inte” skriker kanske några vanmäktiga kritiker till slut frustrerat, eftersom det här inte är ett seminarium, utan blodigt allvar. Det är inte så konstigt.