Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Susanna Birgersson

Danmarks populister har kört in i väggen

Ett slags light-populism i de stora etablerade partierna har absorberat mycket av missnöjet i Danmark, och framför allt har politiken på migrationsområdet förändrats permanent.Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP
Den interna frustrationen i Dansk folkeparti har börjat pysa ut i offentligheten. Partiledaren Kristian Thulesen Dahl lyfts fram som ett problem.Foto: FRITZ SCHIBLI / EXPRESSEN/KVP

Det är rätt otroligt hur snabbt det har gått utför. Enligt de senaste opinionsmätningarna får Dansk folkeparti knappt sju procent av väljarkårens sympatier.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För fem år sedan drog partiet in ett valresultat på 22 procent, blev Danmarks näst största parti och fick 37 platser i folketinget. Men i valet förra sommaren blev stödet inte mer än knappa nio procent. En del av de tidigare väljarna gick till de högerradikala uppstickarpartierna Borgerlig fremtid och Stram kurs, men betydligt fler lämnade för de stora, etablerade partierna Venstre och Socialdemokraterna. Och nu har opinionsstapeln alltså sjunkit ihop till 6,7 procent.

Den interna frustrationen har börjat pysa ut i offentligheten. I veckan som gick kunde den förra EU-parlamentarikern Anders Vistisen inte hålla tyst längre: Det är partiledaren Kristian Thulesen Dahl som är problemet. 

Trots förra årets katastrofval kör han på som om ingenting hade hänt, han borde förresten ha vält den förra regeringen redan 2015 när den vägrade stänga gränserna helt och hållet mot Tyskland. Han är en försiktig räknenisse som gjort kärnväljarna besvikna. Nu behövs en verklig ledare, en folkets man, någon som tar tillbaka initiativet från de små uppstickarpartierna och återigen blir den mest högröstade islamkritikern. Ungefär så löd kritiken.

Søren Espersen, partiets vice ordförande, ångade av undertryckt vrede när han intervjuades i radioprogrammet P1 debatt i onsdags. Så här beter man sig inte i Dansk folkeparti. Om Vistisen inte lägger band på sig blir det tack och adjö. Men, undrade programledaren, har inte Vistisen en poäng? Och, viktigare, vad ska Dansk folkeparti ta sig till för att vända utvecklingen? Espersen försäkrade att Thulesen Dahl är den som bättre än någon annan förstår partiets prekära läge, och att det inom kort ska presenteras ny politik.

Ett slags light-populism i de stora etablerade partierna har absorberat mycket av missnöjet,

Men även om man får ordning i leden igen, lägger fram en ny och fränare politik, och kanske så småningom får tag på någon Boris Johnson-aktig ledargestalt, så kvarstår de faktiska förhållanden som gör att Dansk folkeparti aldrig kommer att bli ett 20-procentsparti igen.

I Danmark har nämligen det skett som statsvetarna Roger Eatwell och Matthew Goodwin förordade i sin bok ”National Populism” härom året. Ett slags light-populism i de stora etablerade partierna har absorberat mycket av missnöjet, och framför allt har politiken på migrationsområdet förändrats permanent. Detta har gjort att andra frågor nu uppfattas som viktigare.

Just precis nu är det förstås pandemihanteringen som upptar allt politiskt syre, precis som i Sverige, men till skillnad från här var det inte frågorna om invandring, integration och brottslighet som dominerade dansk politisk innan coronan. Snarare handlade debatten då om hur välfärdens verksamheter ska styras, om den borgerliga oppositionen någonsin kommer kunna samlas kring något gemensamt projekt igen, om Kina, lite om Grönland, och om den gröna omställning som ska rensa bort all plast och suga upp all luftförorening, skapa större ytor av vild natur och göra Danmark helt fossilfritt lite före alla andra.

För några dagar sedan kom nyheten att utvandringen av personer med flyktingbakgrund förra året för första gången var större än invandringen. Det blev ingen jättenyhet i danska medier – vilket i sig är en illustration av varför Dansk folkepartis grepp om dansk politik är historia.