Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Susanna Birgersson

Danmark har inte blivit som Ungern, jag lovar

Det är inte nödvändigtvis de råbarkade nationalistpopulisterna som är det mest akuta hotet mot god public service. Ibland kommer hotet inifrån, skriver Sanna Rayman apropå sparpaketet på Danmarks radio. Foto: JOHN ALEXANDER SAHLIN/TT & JANERIK HENRIKSSON/TT

Sannolikt leder nedskärningarna på Danmarks Radio inte till den danska demokratins fall utan till ett mer fokuserat public service med mindre trams.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Förra året blåste det återigen upp till strid mellan Dansk folkeparti och public service-bolaget Danmarks Radio. Striden gällde ”Danmarkshistorien”, en påkostad och brett uppskattad tv-produktion om landets historia från stenåldern fram till modern tid. 

Men det näst sista avsnittet handlade om den tyska ockupationen, och, visade det sig, motståndsmännen som porträtterades var genomgående socialister och kommunister – som om det icke funnes några borgerligt eller nationalistiskt sinnade motståndsmän! ”Venstresnoet”, skrek Dansk folkeparti. (Ett kodord som i Sverige motsvaras av exempelvis ”vänsterliberal smörja”.) Avsnittet borde genast plockas bort från webben och DR skulle minsann få lära sig veta hut, neddragningar i budgeten skulle det bli.

Nedskärningar public service

Och det blev det. Den borgerliga regeringen beslutade tidigare i år tillsammans med DF att public service ska krympas med 20 procent, över 700 miljoner svenska kronor. I dagarna presenterades sparpaketet: Det blir färre tv-kanaler, färre radiokanaler, mindre sport, mindre underhållning, färre livsstils-program, bantad administration, och flera hundra indragna tjänster.

Man kan aldrig veta helt säkert, men sannolikt leder nedskärningarna inte till den danska demokratins fall utan i stället till ett mer fokuserat public service med mindre trams.

För bland public service-juvelerna finns otroligt mycket vulgärt bling-bling som med fördel kan rensas ut. Kanske ”Hypnodating”, en tv-serie i sex delar om hur ungas dejtingstrategier kan förbättras av hypnos? ”Høj på strip”, fem program om de manliga stripporna Jackie, Kim och Niels, eller danska ”Gift vid första ögonkastet”?

Det är inte bara skräp-tv av det här slaget som kan skäras bort utan att det har någon menlig inverkan på demokratin. 

När Weekendavisens reportrar i våras åkte ut till ”DR-byen” – det mångmiljardkomplex där public service-bolaget numera håller till – och pratade med medarbetarna, framträdde bilden av en organisation fullständigt nedlusad av möten, konsulter, tittarundersökningar, visioner, läckra flyers, ekologiska frukostbullar, möten och åter möten.

Så många mellanchefer som måste synas och höras och bli tillfrågade innan idé kan bli verklighet. Så lite journalistik för så mycket pengar.

Adam Holm, tidigare programledare för det dagliga nyhetsprogrammet ”Deadline” (ungefär som ”Agenda”, fast för vuxna), och nu på P1, hörde inte till dem som begrät åtstramningarna: ”Det här är det tydligaste sättet att säga: Different direction.”

Danmarks radio

Det är nämligen inte nödvändigtvis de råbarkade nationalistpopulisterna som är det mest akuta hotet mot god public service. Ibland kommer hotet inifrån; från allt det trams och flams som produceras och pumpas ut i offentligheten; från resursslukande HR- och kommunikationsavdelningar; från en nyhetsförmedling som alltför ofta präglas av förutsägbara frågor och perspektiv, av snäva vinklar och närsynt rapportering, och av hetsiga debatter i stället för smart fördjupning. I Danmark och annorstädes.

Det är inte tu tal om att Dansk folkeparti länge har velat detaljstyra DR på ett sätt som är oacceptabelt. Partiets vice ordförande, Søren Espersen, som tidigare satt i DR:s styrelse, har haft många, alldeles för många åsikter om programinnehållet. 

Att ungefär hälften av all musik som spelas hädanefter skall vara dansk, är förstås DF:s idé – även om det kan legitimeras utifrån att DR bör främja inhemsk kulturproduktion. Nytillkomna skrivningar om att det ska vara tydligt att Danmark har kristna rötter är givetvis också DF:s påhitt – även om sådant sällan får någon betydelse i praktiken.

Men Dansk folkeparti har inte egen majoritet i Folketinget. Det nya ramverket bär den liberal-konservativa regeringens signum. Danmark har inte blivit som Ungern, jag lovar.

 

Fotnot: I spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Ledarsnack - ett åsiktsprogram från Expressen ledare. Denna gång med klanexperten Per Brinkemo.

 

Läs också:

Danmark har inte heller löst sitt "SD-dilemma" väl

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!