Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Susanna Birgersson

Alliansen måste undvika danska borgares misstag

Anders Fogh Rasmussen lyckades bilda en borgerlig regering. Men först tvingades han släppa ambitionerna att reformera den socialdemokratiska välfärdsstaten. Foto: KIM NIELSEN / AP POLFOTO

Den danska borgerligheten vann kulturkampen - men förlorade striden om välfärdsstaten.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Den liberale Venstrepolitikern Anders Fogh Rasmussen hade en plan: Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna skulle privatiseras, pensionssystemet fasas ut. Föräldrar skulle själva betala för barnomsorg, bostadsmarknaden avregleras och jordbruket fråntas sina subventioner. Kraftigt sänkta skatter skulle ge vanligt folk råd att ta eget ansvar. Och så, när slavarna befriats ur sina bojor, skulle de läras upp till ett helt nytt slags människor: Fria, stolta, individualistiska och prestationsinriktade.

Det skrev Fogh Rasmussen 1993 i boken ”Fra socialstat til minimalstat”. Åtta år senare lyckades han bilda en borgerlig regering, men då hade han kopplat bort hela den ekonomiska politiken och hoppade direkt till kulturkampen.

Om detta skeende handlar Michael Jannerups och Espen Schjörrings nyutkomna bok ”Værdikæmperne – slaget om danskernes sjæl”.

Kulturkampen i Danmark

Kulturkampen handlade om invandring och islam, men inledningsvis ännu mer om bildning, kultur, historia och kulturarv. Den handlade om att göra upp med den genom århundraden formade självbilden av ett litet och oansenligt land. Och vips så var Danmark en av USA:s mest hängivna allierade i Irak och Afghanistan.

Men sedan, vad blev det av borgerligheten i Danmark efter 00-talets kampår? Den befinner sig i kris och lider brist på såväl idéer som väljarstöd och parlamentariskt underlag. Att sänka de höga marginalskatterna är inte att tänka på. Klämd mellan Dansk folkeparti och Socialdemokraterna är det främst inom invandrings- och integrationspolitiken som den liberalkonservativa minoritetsregeringen kan få gehör: Man kan alltid göra det ännu lite svårare att få uppehållstillstånd. I veckan antogs burkaförbudet. Och nyligen föreslogs att alla ettåringar i utanförskapsområden ska tvingas gå på dagis för att lära sig danska värderingar!

Vad kan vi lära av detta? Står svensk borgerlighet vid samma vägskäl som den danska gjorde för 15 år sedan? Givet den mycket större invandring Sverige haft och givet att vi bara börjat diskutera det mångkulturella samhällets avvägningar lär den politiska debatten under överskådlig tid handla om dessa saker. Det är oundvikligt och nödvändigt. Men det betyder inte att precis allt framöver måste handla om åldersbestämningar, gränskontroller, böneutrop, muslimska friskolor, parallellsamhällen och så vidare.

Borgerliga reformer

Med ett stort SD i riksdagen, som i likhet med Dansk folkeparti främst är intresserade av klustret migration-integration-islam-kultur, kan det ligga nära till hands att ge upp ambitionerna om genomgripande ekonomiska strukturella reformer och i stället låta politiken bli till en kulturkamp. 

Men borgerligheten måste fortsätta driva borgerlig politik: sänka skadliga skatter, fullfölja reformeringen av skolan, tygla politikens reflex att styra allt från forskning till barnuppfostran, göra de smärtsamma avregleringarna på bostadsmarknaden, möjliggöra en kraftigt utbyggd tjänstesektor och andra för framtiden nödvändiga reformer.

Risken är annars att borgerligheten både gör sig själv överflödig, och, liksom i Danmark, splittras upp i oändligt många fraktioner och där det enda parti som verkligen vill sänka skatter och reformera systemen närmast betraktas som extremt.

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas tv-programmet Ledarsnack. I detta avsnitt om S-krisen.

 

Läs också:

Man blir faktiskt lite lyckligare i Danmark 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!