Studieförbunden behöver ett renande stålbad

Bidragsfusket. Stefan Löfven (S) ser minskade bidrag till studieförbund som ett sätt att rasera demokratiska värden. Men vad gör studieförbunden sig skyldiga till när de bluffar sig till statsbidrag?
Foto: THOMAS JOHANSSON
Studieförbundens glansdagar: studiecirkel i engelska på ABF 1933. De senaste åren har studieförbunden varit i blåsväder på grund av fiffel och fusk.
Foto: DAGENS NYHETER

Hur många miljarder ska fuskas bort innan politikerna rensar upp bland studieförbunden?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Strax innan valet varnade de tidigare partiledarna Stefan Löfven (S) och Bengt Westerberg (FP) för att viktiga demokratiska värden kunde raseras om en borgerlig regering med SD-stöd skulle ta makten. Som ett exempel på högerns demokratifientliga politik nämndes ”minskat stöd till studieförbunden”.

De tio studieförbunden får omkring två miljarder skattekronor om året. Men står svensk demokrati verkligen och faller med att skattebetalarna sponsrar ”Gör din personliga skylt” (SV Tranås, 17 november) eller ”Sminkkurs” (ABF Karlstad, fem tillfällen med start 27 september)?

I så fall är det fara å färde. För tydligen går stora summor av folkbildningsmedlen inte till dessa av avdankade politiker så älskade studiecirklar, utan till ”privat konsumtion, kommersiell verksamhet och föreningars kärnverksamhet” – i strid mot reglerna. 

Det konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport, som riktar förödande kritik mot skatterullningen: Den övergripande slutsatsen är att ”det finns brister i alla led” – från studieförbunden, till Folkbildningsrådet och regeringens kontroller.

När forskarna Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom förra året pekade på problemen och skrev att så mycket som 60 procent av studieförbundens verksamhet kan handla om fiffel, anklagades de för klassförakt. Nu har Riksrevisionen på det stora hela gett dem rätt.

Eftersom volymerna avgör hur många bidragsmiljoner man får nästa år har studieförbunden goda skäl att blunda för uppblåsta siffror

I nästan hälften av stickproven borde inga pengar ha betalats ut. Riksrevisionen granskade 370 arrangemang under våren 2021, och fann att det i 44 procent av fallen saknades tillräckliga underlag för att betala ut ersättning. 

Inga kvitton, fakturor, betalningsbevis. Ändå betalades pengarna ut – och det ofta efter muntliga överenskommelser som inte går att spåra i dokumenten.

I en fotnot skriver revisorerna dessutom att det ”fanns tydliga indikationer” på att studieförbunden hade tagit fram en del av underlagen i efterhand, till följd av deras frågor. Andelen felaktiga utbetalningar är därför troligen än högre. Det verkar odlas en kultur av mygel och ögontjäneri inom förbunden. 

Eftersom volymerna avgör hur många bidragsmiljoner man får nästa år har studieförbunden goda skäl att blunda för uppblåsta siffror. Som när ABF i Storuman, med 6 000 invånare, uppgav att man åren 2017-2019 haft 7 000 deltagare. Ett demokratiskt mirakel!

Det är ett systemfel att statsbidragen inte fördelas av en myndighet, utan av Folkbildningsrådet, där studieförbundens intresseorganisation är en av medlemmarna. Det innebär – bisarrt nog – att de som ska bli granskade får sätta budget för granskningsfunktionen.

Ett stålbad för studieförbunden är inget hot mot demokratin – det vore tvärtom ett demokratiskt renhållningsarbete.



Rättelse: I en tidigare version stod att studieförbundens intresseorganisation, Studieförbunden i samverkan, sitter i styrelsen för Folkbildningsrådet. Rätt är att det är en av tre medlemsorganisationer. Det fanns även ett påstående om att Säpo har varnat för att medel har hamnat hos våldsbejakande extremister. Säpos varning gäller bidrag som kommuner och myndigheter betalar ut till individer och föreningar generellt.